onsdag 2 februari 2011

Sviter från Teneriffa

Jag har fortfarande lite färg från semestern och den hoppas jag håller ett tag till, däremot har jag andra minnesmärken som jag hoppas försvinner snabbare. Hemresedagen regnade det och som jag skrev i tidigare inlägg så försöker jag effektivisera mitt liv och beslöt mig för ett besök till hotellets salong för hårfix som jag annars har svårt att hinna med hemma. Jag är vanligtvis överbeskyddande över min kalufs så i efterhand är jag lite förvånad över mitt oöverlagda val av frisör. Jag möts i den tomma salongen av en solbränd man i 50-årsåldern med uppknäppt skjorta och guldkedjor. Han frågar efter mina hårplaner och jag hör mig själv be om både färg och klipp. Så fort han börjar kleta in håret i färg inser jag mitt misstag då jag inser att frisören är en självutnämnd Fabio med agendan att få turistande damer på fall och har siktet inställt på mig. Eftersom hans tid att nå detta mål är begränsad kör han stenhårt från början och komplimangerna (den ena värre än den andra) haglar och han marknadsför sig själv som kungen själv. Mina utläggningar om min fina familj hade ingen inverkan på hans planer (jag har trots allt ingen ring på fingret) och enligt honom är han och Janet (vilket han envisas med att kalla mig) a match made in heaven. Våra stjärntecken är tydligen perfekt kombo ("Oh Janet... you're a leo... grrrr!"). När jag äntligen får en paus från frisören från helvetet medan färgen verkar och ett nytt offer ska klippas, ser jag i spegeln hur han smygfotar mig med mobilkameran ur de vinklar han kommer åt.
När det sedan ska klippas har han en minst sagt speciell metod. Jag får sätta mig med huvudet uppochner medan han rufsar runt. Sen tar han hårtussar helt planlöst och klipper. Entusiasmen var inget att klaga på för han upprepade gång på gång "it's art Janet, it's ART!". Efter 5 minuter var konstverket färdigt och eftersom jag ville därifrån så fort som möjligt tackade jag nej till den halvtimmes styling han tänkt sig. Utan att jag hann motsätta mig fotade han mig en gång till innan jag släpptes i frihet. Nu lider jag av ett hår som är helt ojämt med några långa och några korta tussar. Men vad vet jag, it's art.

1 kommentar:

Milos mamma sa...

Men vilken hemsk upplevelse, hahahaha. Tur att det växer ut igen!