Lille pippi

I lördags morse när Viggo vaknade sprang han direkt in i vårt sovrum, slog ut med händerna och sa "lille pippi borta!". Sen gick han fundersamt och viskade samma sak för sig själv. Och så är det ju, han är borta en vecka till och han är saknad! Världens bästa som han är har han tillbringat delar av sin fritid i Las Vegas med att leta väska till mig och kommer även innan veckan är slut fixa min beställning på Victorias secret.
I lördags kväll lämnade jag Viggo med sin farmor för att fira Saras födelsedag med ett gäng sköna tjejer. Jag och Sara avslutade natten tidigast, småbarnsföräldrar som man är, efter att ha kvävt gäspningar sedan 22. Supertrevligt var det hur som helst. Annars har helgen varit lugn; jag, V och svärmor har gjort en massa shopping och varvat det med att fixa lite nyttigheter i hemmet.

Kallt

När jag slängde en blick på min fina väderstation för att förbereda mig på vad som väntade utanför dörren fanns där bara ett streck. Kan det vara så att det är typ 150 minus och att den slagit i taket? Tror det för det är sinnessjukt kallt.
Hursomhelst kommer idag svärmor på besök för att vara sällskap till mig och pappasubstitut till Viggo eftersom P åker till Las Vegas imorgon på nåt jobbevent. Blir väldigt skönt att få hjälp med dagishämtandet eftersom det är full rulle på jobbet nästa vecka. Det blir kul att se Viggos min i eftermiddag när han ser vem som väntar hemma!

Helgen

Helgen förvann alldeles för snabbt som vanligt. Vi fick besök av Sara och Axel i lördags, jag tror att killarna uppskattade att leka med varandra men det fanns vissa svårigheter i att dela på leksaker vilket gjorde att de puttade bort varandra och sprang iväg med favoritleksakerna. Viggos absoluta favoritstund under lördagen var sitt livs premiär av semla. Han svalde en hel minisemla inom loppet av några minuter vilket är förvånande med tanke på att hans lilla magsäck inte verkar rymma särskilt mycket mat och nyttigheter. Och nog gillar han sötsaker precis som jag... Vi var ute en sväng i snön och det första Viggo säger är "Glass!" och dyker ner i snön med huvudet före.
Igår hälsade vi på Jenny och Kristofer och fick semlor även där. Det gillas. Men efter denna helgen tror jag att jag sätter punkt för semelätningen denna säsongen. Nån måtta får det vara.

Svära i kyrkan

Som småbarnsförälder finns det vissa saker man inte får säga, som dödar stämningen bland andra trötta föräldrar som slår knut på sig själv för att få livet att gå ihop och samtidigt slå rekord i bästa-föräldertävlingen. Sådana saker man ser som problem men kanske eg ska hålla för sig själv. Ett sådant problem som inte jag kunde tycka synd om någon för var tex dem som beklagade sig över att "jag har så mycket bröstmjölk att jag skulle kunna mata ett helt BB. Jobbigt." Det var inte från hjärtat jag då gav stöttande kommentarer eftersom jag själv kämpade för att vaska fram en matsked. Jag har nu märkt att jag har ett sådant "problem"; Viggos morgontrötthet som han ärvt från sin pappa. Även om P lämnar honom senare på dagis så måste man rycka upp en kille ur sängen som håller fast i kudden och bara vill sova mer och det tar lång tid innan han vaknat helt. Idag ska vi träffa Sara, Fredrik och Axel efter lunchsovningen så nu måste jag rycka upp tröttis så att han kan sova middag i hyfsad tid.

Firar

Gårdagen följde det vanliga fredagsprogrammet förutom på en punkt. Jag hämtade en kille på dagis som verkade ha lika mycket fredagsfeeling som jag själv och var på toppenhumör. Jag lyckades sedan hoppa upp ett par snäpp på Viggos gilla-lista genom att bjuda på glass till efterrätt och sedan leka jage tills båda var helt slut. Direkt när Viggo somnat korkade vi upp skumpa för att fira bästa, duktiga P som jag är så stolt över att jag spricker.

Tandläkaren

Idag har jag äntligen fått fixat min tand som gick sönder för några veckor sedan. Har varit där några gånger för att fixa den provisoriskt tills att den ordentliga lagningen kunde göras idag. Nu är jag mycket fattigare (även fast P har stått för det mesta) men kan å andra sidan åter fyra av ett snyggt leende. Har ju en sån där tandvårdsförsäkring men den täcker inte kosmetiska åtgärder tyvärr. Jag får väl starta ett skönhetssparkonto för sådana här framtida utgifter...
Har också haft finbesök ikväll av en finfin person, sånt muntrar upp en vanlig onsdag.

Tjejkväll

Sitter i taxi på väg till Riche för tjejmiddag med Nadja och Jenny. Peter blev fast i viktigt möte så jag blir sen (som vanligt) men Nadja har precis ringt och läst upp hela menyn så jag har beställt på telefon.
God mat, trevligt sällskap och ett glas vin på detta så är nog kvällens stress som bortblåst.

Alla hjärtans

Jag och Viggo har firat alla hjärtans dag genom att åka till BR efter dagis för att köpa kärlekspaket. Viggo såg Buzz redan i rulltrappan och ropade ut sin förtjusning. Han blev kär i en Buzz som kan spruta såpbubblor ur fötterna (?) så den har vi lekt med. Har också försökt öka antalet viggopussar dagen till ära men det är svårt att öka dem redan fulla kvoten. Nu ska jag och P börja vårt alla hjärtansfirande!

4 timmar kvar...

... till jag får träffa mina älsklingar! Har haft superkul men ett dygn räcker innan jag längtar och saknar.

Ett dygn egotid

Sitter på en flygbuss in till Göteborg. Lämnade familjen hemma till förmån för en kortvisit i Göteborg. Orsaken är inflyttningsfest hos Marie och Sammi. Göteborgsbarnvakterna har tagit sig friheten att åka till Thailand så jag fick alltså åka ensam. Det enda som hindrar mig från att njuta fullt ut av min lilla egensemester är att Viggo är sjuk och kruppig men jag hoppas att det inte blir värre. Tråkigt också att tjejgänget inte är fulltaligt, en är i Afrika och en tajmade in halsfluss, men det kommer att bli fantastiskt ändå!
Innan festkläderna dras på ska jag hinna träffa syster yster en kortis på stan.

Påminn mig...

... om varför det ska vara så jäkla härligt med vinter? När vi köpte hus såg jag framför mig grillkvällar med vänner i trädgården och hur jag och P tog ett svalkande glas vin på altanen i sommarvärmen medan vi nöjt pratade om vilket toppenbeslut vi tagit. Jag såg INTE tidiga morgnar då man är stressad till jobbet och möts av snö upp till knäna utanför dörren, måste leta efter och gräva upp bilen innan man förgäves försöker skotta bort det värsta medan det blåser igen direkt, för att till slut ge upp och gå till tåget (med höga knän eftersom det är oplogat). Jag såg heller inte framför mig att jag skulle stå och vänta på tåg som inte kommer med en look som jag har gemensam med någon som spontanbestigit K2; andfådd, vild blick och smink över hela ansiktet.
Nej, just nu känner jag att vi antingen skippar vintern eller hus...

Dagis och jobb

Idag är det jobb för hela familjen. Skönt för både mig och Viggo tror jag. Viggo var frisk igår, märkte det direkt på morgonen då han förväntansfullt frågade efter glass det första han gjorde när han slog upp ögonen... Efter en hel helg inne var både jag och Viggo rastlösa så trots att jag presenterade alla aktiviteter min fantasi kunde uppbåda så var ingenting jättekul i mer än 5 minuter. Med andra ord gick dagen ganska långsamt. Dessutom saknade Viggo sin pappa hela dagen; letade efter honom och ropade, hämtade skorna och overallen och ställde sig vid dörren och sa "Pippi, bilen!".
Som sagt, det märks tydligare för varje dag att det inte räcker med mig och Peter för att Viggo ska må perfekt utan att han är allra gladast när han får träffa andra barn och det är fullt upp.

Söndagsrapport

Viggo mår bättre idag som tur är! Vi har, som magsjukeregeln säger, gett honom precis det han kan tänka sig att äta.
Detta inhandlade jag igår som jag av erfarenhet vet funkar:
- Blåbärssoppa
- Blåbärssaft
- Majsvälling
- Majskrokar
- Jätten-kex
- Mariekex
- Chips
- Isglass och vanlig glass (inte det bästa för magen men det går i alla fall ner...)
- Fiskbullar
- Färdiga plättar (energin är slut och ingen av oss orkade stå vid spisen)

Av detta gick endast 1 sked blåbärssaft, ett jättenkex, ett chips och lite majsvälling ner igår. Idag däremot har det gått bättre. Han vaknade och frågade efter välling och har efter det tjatat till sig mängder med glass, ett par chips, en plätt och nu ikväll även lite fisk!

Jag hoppas att han är frisk imorgon och att han kan gå till dagis på tisdag (hela familjen klättrar på väggarna!). Hur lockande det än är att låta Viggo gå till dagis imorgon (han har ju trots allt inte kräkts sen igår) så tänker jag göra vad jag vill att resten av föräldrarna gör, stanna hemma 48 timmar efter för att inte smitta ner fler. Själv verkar det som om jag klarat mig, men har dock händer som sandpapper efter att ha tvättat dem med diskmedel och handsprit var femte minut...

Vänner

Det är tur att vännerna alltid finns vid ens sida när livet är tufft.

Stackars Viggo

Igår kväll ramlade Viggo efter att i ett oövervakat ögonblick utfört stunts på soff-armstödet. Det såg riktigt illa ut eftersom han for handlöst med huvudet först men han grät bara en kort stund. I morse kräktes han och sjukvårdsupplysningen rådde oss att åka till sjukhuset och säkerställa att det inte var hjärnskakning som var orsaken. Vi hade tur och fick träffa läkaren snabbt som konstaterade att Viggo är ok och att kräket antingen är magsjuka eller illamående efter vurpan. Jag tror det lutar åt magsjuka eftersom jag fick ta emot två kaskader i bilen. Min magsjukefobi gör mig till en dålig mamma som sitter fryst i panik när det händer. Då är det tur att Peter styr upp och tar hand om det värsta. Ja, vi har delat upp det så för att hantera våra fobier- jag är bajschef och Peter kräkchef. Jämställt värre.

När man är sjuk är allt tillåtet. Piggelin till lunch på sjukhuset var en hit även om den bara var på snabbvisit i Viggos mage.

Konstaterar...

... att det är lite pyssel att leta ris i en vit ryamatta.

Sviter från Teneriffa

Jag har fortfarande lite färg från semestern och den hoppas jag håller ett tag till, däremot har jag andra minnesmärken som jag hoppas försvinner snabbare. Hemresedagen regnade det och som jag skrev i tidigare inlägg så försöker jag effektivisera mitt liv och beslöt mig för ett besök till hotellets salong för hårfix som jag annars har svårt att hinna med hemma. Jag är vanligtvis överbeskyddande över min kalufs så i efterhand är jag lite förvånad över mitt oöverlagda val av frisör. Jag möts i den tomma salongen av en solbränd man i 50-årsåldern med uppknäppt skjorta och guldkedjor. Han frågar efter mina hårplaner och jag hör mig själv be om både färg och klipp. Så fort han börjar kleta in håret i färg inser jag mitt misstag då jag inser att frisören är en självutnämnd Fabio med agendan att få turistande damer på fall och har siktet inställt på mig. Eftersom hans tid att nå detta mål är begränsad kör han stenhårt från början och komplimangerna (den ena värre än den andra) haglar och han marknadsför sig själv som kungen själv. Mina utläggningar om min fina familj hade ingen inverkan på hans planer (jag har trots allt ingen ring på fingret) och enligt honom är han och Janet (vilket han envisas med att kalla mig) a match made in heaven. Våra stjärntecken är tydligen perfekt kombo ("Oh Janet... you're a leo... grrrr!"). När jag äntligen får en paus från frisören från helvetet medan färgen verkar och ett nytt offer ska klippas, ser jag i spegeln hur han smygfotar mig med mobilkameran ur de vinklar han kommer åt.
När det sedan ska klippas har han en minst sagt speciell metod. Jag får sätta mig med huvudet uppochner medan han rufsar runt. Sen tar han hårtussar helt planlöst och klipper. Entusiasmen var inget att klaga på för han upprepade gång på gång "it's art Janet, it's ART!". Efter 5 minuter var konstverket färdigt och eftersom jag ville därifrån så fort som möjligt tackade jag nej till den halvtimmes styling han tänkt sig. Utan att jag hann motsätta mig fotade han mig en gång till innan jag släpptes i frihet. Nu lider jag av ett hår som är helt ojämt med några långa och några korta tussar. Men vad vet jag, it's art.

Tight schema

Har precis kommit hem från en supertrevlig kväll med kollegorna och helt plötsligt är det nästan torsdag. Fattar inte vad som har hänt med tiden, den går nuförtiden mer än dubbelt så fort som förut. Egentligen är det mestadels ett angenämt problem för det handlar om att jag har svårt att få plats med allt som jag vill göra, tiden går ju som bekant fortare när man har roligt. Detta faktum har tvingat mig att vara betydligt mindre spontan än jag brukade vara, allt handlar om planering och min simultankapacitet har nått nya höjder. Jag planerar jobb när jag steker falukorv, ringer kompisarna i mjölkdisken på Coop och gör städningen till en lek så att jag kan busa med Viggo samtidigt. För att hinna med lite slapp-tid i schemat har jag dragit ner på sovtiden och än så länge funkar det. Nackdelen är att det fortfarande känns som om jag inte har tillräcklig tid med det jag vill, och då särskilt kvalitetstid med Viggo. Men det är väl bara att vänja sig vid småbarnslivet helt enkelt. Som nu till exempel. Nu har jag inte träffat Viggo sen igår och jag hoppas att han råkar vakna i natt så att jag får lite mikromys med pussar och vällingstund. Det gäller att ta tillvara på alla stunder man får!