Lyckat!

Har haft en helt underbar helg med familjen. Allt gick enligt planerna på vägen ner och Viggo skötte sig exemplariskt under flygresan även om han inte förstod meningen med att sitta fastspänd under start och landning. För att göra resan så trevlig som möjligt för alla parter, inklusive medresenärer, så var jag förberedd med alla former av mutor. Men som sagt så gick det bra och jag slapp använda hela artilleriet. Vi blev mötta på flygplatsen av Viggos morfar och moster medan en längtande mormor väntade hemma. På lördagen lämnade jag pyret hos mina föräldrar och jag fick träffa Louise en snabbis för att sedan äta middag med Nadja över en flaska vin. Välbehövligt att bara få vara Jenny och inte mamma för en stund. Jag fick skjuts hem med världens bästa Louise så då fick vi chans att prata lite mer, men får ju utnyttja all tid som finns i schemat när man är på snabbvisit.  Idag började Viggo undra var hans pappa höll hus och på flyget hem tittade han runt sig och sa frågande "app-app? app-app?!". Vi hade tajmat så att våra flyg skulle landa samtidigt så det var väldigt smidigt och gladast och mest förvånad över att Peter dök upp vid bagageutlämningen var såklart Viggo.
Saknar dem redan allihop, mest lillasyster, men tiden går ju fort tills vi ses igen.

Viggos premiärflygning.

 För mormor får man göra vad man vill. Kasta makaroner och spaghetti överallt till exempel.

Fina Nadja och jag.

Frukost med morfar.

In i minsta detalj

Peter är på väg till Wien med jobbet så jag och Viggo är ensamma hemma. För att inte bli uttråkade i helgen drar vi till Göteborg och mormor, morfar, moster och lillkusinen i magen. Eftersom senaste tågresan med Viggo var ett tretimmars motionspass för oss båda tänker vi prova på att flyga som går lite snabbare. Nu hoppas jag bara att inte Viggos förkylning ger honom ont i öronen men jag har laddat med näsdroppar.
Att få ner oss till Göteborg imorgon och samtidigt fixa dagislämning, hämtning och jobb som ensam förälder i ett extremt späckat schema kräver också extremt detaljerad tidsplanering. Ännu har jag inte riktigt fått ihop ekvationen men jag kommer att hålla tummarna och försöka få tid till ett par andetag någonstans däremellan också. Cred till er ensamma mammor och pappor- hur får ni till det?
Imorgon kl 17.25 när vi är framme kommer jag att däcka i bilen, som tur är vet jag att vi blir förstklassigt omhändertagna av familjen.

Omständigt och onödigt

Att det finns gott om omständiga och idiotiska människor är väl ingen nyhet för mig men nu inkräktar ett par av dessa på vår tid. Peter råkade i förra veckan i stressen till jobbet backa på en bil på dagisparkeringen. Eftersom det skulle kunna handla om relationen till Viggos framtida kompis föräldrar drog Peter på sig den ödmjuka kostymen när han pratade med kvinnan i bilen. Då bilen stod stilla och han själv backade från parkeringen var det ingen hög fart vid påkörningen så det enda som hände var att reg-plåten ramlade av. Kvinnan var dock förstörd över detta faktum och Peter lovade att åka hem till dem efter jobbet och ordna upp det med hennes man. En mycket viktig detalj i det hela är att det rör sig om en mycket sliten 80-talsvolvo som råkat ut för bland annat en massa stenskott tidigare. Efter detta har Peter varit hem till dem, haft otaliga telefonsamtal och varit på bilverkstad. Anledningen är inte reg-plåten som enkelt gick att åtgärda utan 2 små märken på 1*4 mm som han menar att Peter är skyldig till. 2 märken som ägaren inte själv kunde hitta bland den gamla bilens alla stenskott och repor förrän efter en långs stunds letande.
"Det kommer att kosta 8000 eftersom man måste lacka om hela fronten" menar han på vilket gjort att vi nu måste betala hans självrisk för detta på kanske 5000 kr. Det förstår väl jag med att han tar sin chans att få en totalförstörd bil fixad, men är det verkligen värt det att göra sig ovän med barnens kompisars föräldrar? Idiot.

Bästa nyheten!

Har en av mitt livs bästa nyheter- jag ska bli moster! Är så lycklig och stolt så jag nästan spricker; lycklig för lillasyster Sofias skull (och Robins såklart) att de har förmånen att bli föräldrar, lycklig för lillsparven att h*n kommer att få en helt fantastisk mamma (och pappa såklart), lycklig för Viggo som kommer att få en till kusin och inte minst superlycklig för min egen skull att jag får bli moster till en med säkerhet alldeles fantastisk liten person till våren!

Sjukt

Är hemma och vabbar idag, Viggo hostade inatt och vi var inte säkra på om det var krupp eller om förkylningen blivit värre. Nu med facit i hand verkar det som om det nog var krupp för han har inte hostat nu på förmiddagen och studsar med full energi. Dagis och jobb imorgon med andra ord.
Nåt annat som är sjukt är ju gårdagen. Är glad för alliansen vann men såklart inte över att SD tog sig in. Nu får man bara hoppas att allt löser sig till det bästa möjliga.

Utflykt

Idag har vi rastat Viggo på Aquaria på Djurgården med Sara, Axel och Fredrik. Vi bestämde att vi skulle ses vid 15 men vi var som vanligt sena och kom dit en trekvart för sent. Jag förstår inte varför det alltid blir sådär trots att jag tycker att jag planerar in i minsta detalj. Hur som helst var det riktigt lyckat, man fick inte ha med sig vagnen in så pojkarna fick springa fritt men det gick hur bra som helst även om de såklart rör sig som små tornados. Hajarna var roligast tyckte Viggo och där kunde man krypa in i en glastunnel så att man kunde se från alla håll- en hit.

Oftast var det sådan här fart på Viggo...

Men ibland så stannade han upp och spanade efter hajar

Framsteg?

Nu har vi varmvatten fast ingen värme så vi eldar för fullt här hemma, lite medeltidskänsla.

Nöje att bo i hus...

Just nu njuter vi av att inte ha nåt varmvatten eftersom värmepannan har pajat. Vi visste att pannan behövde bytas hyfsat snart men hade tänkt vänta någon månad. Men herregud, det är ju bara att gå upp en timme tidigare om morgnarna och koka vatten att duscha i.

Skor skor skor

Använde lunchen idag till skojakt, eller stöveljakt egentligen. Jag har gett upp tron på att det kommer sensommardagar och har accepterat att det är höst så nu vill jag fylla garderoben med stickat och skogarderoben med stövlar. Mitt nya praktiska jag kvävde suget att köpa underbara skyhöga klackar och valde ett par något mer promenadvänliga, svarta stövlar från Scorett som ändå höjer mig till över 1.80 men som funkar till det mesta. Innan hösten är slut hoppas jag att jag även hittar några snygga bruna stövlar och ett par stövletter.

Charmig och egensinnig

Viggo har haft en toppenvecka på dagis hittills. Jag var beredd på lite bakslag eftersom han fick långhelg i och med ett par VAB-dagar förra veckan men det har som sagt gått kanon. Fröknarna (eller pedagogerna) är fantastiska och det märks att han har charmat dem. Jag brukar smyga lite när jag ska hämta och iaktta vad Viggo gör när föräldrarna är iväg och allt som oftast har han antingen ett helt gäng med tjejer runt sig som tar väl hand om honom eller en fröken som busar och gullar med honom. De säger att Viggo är en riktig charmknutte och inte särskilt svår att läsa; han vet vad han vill, låter alla veta det och ger sig inte i första taget i resan mot sitt mål.
Känner igen det där. Är för övrigt väldigt imponerad av dagispersonalen. Det spelar ingen roll vem jag frågar om hur dagen har varit så kan de i detalj berätta vad Viggo har lekt med under dagen, exakt hur mycket han har ätit, hur länge han har sovit och hur blöjleveranserna sett ut (bokstavligt talat).
Hela veckan har han dessutom varit en drömpojke hemma; vi har busat, lekt och skrattat ända fram till läggdags och kors i taket så har han ätit för fullt och sovit gott på nätterna. Att vara mamma är väl ingen konst, jag tar gärna tre till!

Irriterad

Har tittat på valdebatten på SVT och blir sådär riktigt irriterad och har högt och ljudligt suckat från tv-soffan, hemska Mona. Men det gäller att göra något konstruktivt av irritationen varför jag nu sitter trött efter att ha svabbat alla golven, bytt sängkläder och tvättat.
En vecka kvar till valet, glöm inte att rösta!

Bästis

Har precis avverkat en lunch med Nadja på Grand. Nadja steg snabbt i rang på Viggos bästislista för hos henne fick man choklad och obegränsad tillgång till iPhone.

Frisk

Viggo är frisk igen! Tredagarsfeber verkar det som om det var eftersom han fick utslag i fredags kväll som nu är borta helt. Ätandet går fortfarande inte så bra dock men det är vi ju vana vid, välling är det enda som går ner och nätterna krånglar lite. Nu hoppas vi att man får ha en frisk knodd ett tag, främst för Viggos skull såklart men också för att det underlättar lite med jobbet. Jag och P har redan hunnit bråka om vem som ska missa vilka möten under de två vab-dagarna vi hade...
Snart lämnar vi sjukstugan och åker in till stan och brunchar med Nadja som är här på jobb.

Första VABen

Jaha, då var det dags. Klarade mig nästan 3 veckor innan det var dags att vara hemma och vårda sjukling. Igår när jag skulle hämta Viggo satt han hos fröken med feber. Förutom just febern är det ingen fara med honom, han är precis som vanligt. Däremot har han fått äta massa glass så för hans del är livet bättre med feber än utan.
Ska försöka jobba lite idag, får se hur det går. Viggo accepterar inte alltid annat än odelad uppmärksamhet. Det är kruxigt det här med att vara workoholic och samtidigt vill vara världens bästa mamma.

Skam den som ger sig 2

Jag är inte alls lika uthållig som Viggo i det jag tar mig för. Efter att Viggo inrett husets väggar och golv med dagens lunch, mellanmål och middag gav jag upp. Det blev flingor och mjölk med blåbär till middag. Jag suckade inombords, Viggo skrattade och åt tre portioner. Skam den som ger sig var det ja.

Skam den som ger sig

Även om Viggo inte varit den som sovit bäst på nätterna så var det väldigt länge sen som han höll oss vakna hela nätterna. Tills nu. Det började i torsdags natt med att han blev jätteledsen en timma efter han lagt sig och inte gick att trösta och söva om förrän vid midnatt då han fick sova i vår säng. Och så har det fortsatt, han vaknar med jämna mellanrum och är helt förtvivlad vilket jag också börjar bli. Jag gillar ju det här med att sova på nätterna. Han som aldrig velat sova hos oss ger sig inte förrän han får just det och inte ens då leder det till sömn alla gånger. Till historien hör att han är den mest envisa person jag vet och har den senaste veckan varit besatt av att knäppa spännen. På barnvagnen, galonisarna, cykelhjälmen... Detta leder till utbrott då det inte alltid lyckas och jag har av hänsyn till familjefriden fått gömma galonisarna efter nån halvtimmes envisa försök och många tårar. I natt fick vi till slut lägga Viggo mellan oss efter att ingen av oss fick någon sömn. Peter märkte efter ett tag att Viggo hade rymt och hittade honom i vardagsrummet i full fart med att knäppa cykelhjälmen. Skam den som ger sig.

Fantastiskt

Ligger utmattad hemma i soffan efter ett par dagars kick off med jobbet. Så sjukt lyckat! Det var rockfestival med 500 av kollegorna; förutom jättebra jobbpass blev det konsert, massa dans, Bert Karlsson, Adam Alsing, sångskola och tältövernattning (fast jag och min förkylning fuskade och sov på vandrarhem). Späckade men fantastiska dagar! Är fortfarande lite frusen och trött så det blir tidig kväll efter lite bubbelbad och bastu.

Vart tog tiden vägen?

Det går allt bättre för Viggo på dagis, känns så himla skönt! Han är glad mest hela tiden, äter bra (!), sover bra och leker och utforskar för fullt. De större tjejerna slåss om honom och han tar emot kramar och pussar med ett stort leende. Så i stället för att ha dåligt samvete för att jag lämnar bort ett gråtande barn på dagis så känner jag faktiskt att det är helt rätt, jag tror han behöver den stimulansen han får där. Jag jobbar som sagt ändå lite mindre så att Viggo slipper långa dagisdagar. Även om det känns ganska lyxigt att sluta vid 15 på dagarna så är det lite ovant, jag är van att jobba mycket och trivs med det. Men det är väl en vanesak antar jag, och trots allt så värdesätter jag såklart Viggotiden mer än jobbtiden. Jag kommer nog hinna jobba så det räcker och blir över innan det är dags för pension i vilket fall. Men jag förstår inte var de där extratimmarna jag och Viggo får tar vägen. Jag försöker ändå att prioritera bort tvätt, disk och städ tills han har somnat men ändå så känns det inte som om tiden räcker till för att hinna mysa och leka tillräckligt. Jag är avundsjuk på dagisfröknarna som får så mycket tid med honom. Jag önskar att man kunde pausa tiden ibland!