Och så var det det här med sömnen...

Jag kände ändå att vi hade fått lite koll på nätterna, Viggo vaknade ett par gånger men somnade lätt om. I natt har vi däremot varit vakna igen och trots en liten tupplur nu på förmiddagen är jag helt däckad. Jag vet inte varför han vaknade men han var helt panikslagen och kunde inte komma till ro igen. Efter några försök att få honom att somna om själv så var jag tvungen att ta med min kudde och täcke och lägga mig på en filt på golvet bredvid, minst sagt obekvämt men kändes helt klart värt det om Viggo skulle känna sig tryggare och det gav Peter i alla fall några timmars sömn. Hjärtat smälte när Viggo med jämna mellanrum stack ut sin lilla hand genom spjälorna för att känna att jag var där, gullunge. Han är mästare i konstformen att köra med sina föräldrar, det visste vi ju sedan innan. I natt fick jag alltså ligga på golvet med handen genom spjälorna för att stryka honom på ryggen samtidigt som jag vyssjade honom. Så fort jag slumrade till så fick jag bassning och fick sätta fart igen. Hoppas att nästa natt blir bättre.

Här har jag tillbringat natten