Mest synd om mig

Ja den här veckan har det faktiskt varit mest synd om mig i typ hela världen. Nästan i alla fall. Jag sitter just nu i en sjukhussäng med det mest toviga håret som skådats iklädd mysbyxor som lillprinsen har kissat på och framför allt en boobie som mer ser ut som en knallröd fotboll. Jag har ju sagt innan att det här med amning inte är min grej... När jag trodde att det höll på att bli bättre blev jag i måndags akut jättesjuk och för att göra en lång historia om lidande kort så fick jag i fredags köras från akuten i rullstol för att bli inlagd med antibiotika intravenöst tillsammans med smärtstillande. Min lilla familj har sedan dess försökt göra helgen så dräglig som möjligt på ett tråkigt sjukhus. Peter lyckades göra sig halvt ovän med personalen genom att ställa lite krav och han har den hårda vägen fått lära sig att män knappt är vatten värda här på kvinnoavdelningen. Jag däremot har fått uppmärksamhet så det räcker och blir över och jag hoppas att jag blir utskriven idag!