Pratade med min kollega om hur tråkigt det var att sitta ensam i Malmö och vi kom in på diskussionen att käka ute ensam eller inte. Jag har jättesvårt för det medan han ofta går ut och käkar eller festar själv (trots att han har kompisar och flickvän)!
Han sa kort och gott följande som någon slags diagnos på mitt enligt honom konstiga beteende;
"Man föds ensam, man dör ensam. Däremellan är det bara en jävla jakt på bekräftelse"
Han är inte den mest positiva människa jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar