En finfin 4-åring

Tiden snabbspolas här hemma. Det känns som det var i förra veckan men nu är det ju över en månad sedan vårt hjärta fyllde 4 år. Det kan ju verkligen inte finnas mycket som är roligare än att vaka in en 4-årsdag och sedan få fira av en sån liten krumelur. Egentligen började Viggos nedräkning efter jul någongång men eskalerade i snabb takt veckorna innan. Dagen före var han så förväntansfull att han inte kunde somna. Han kom utsmygandes vid 22-tiden och frågade om det inte var morgon snart. Jag tror inte att han blev besviken på sitt firande. Under ett lyckotöcken fick han uppvaktning på sängen (vår säng eftersom han sov så oroligt och kom in på natten) till sprakande tomtebloss. Efter 5 minuters raketöppnande av paket (lego för nästan hela slanten...) följde vi hans minsta vink hela dagen. Legobygge med andra ord. Jag och Peter löste av varandra som byggsällskap men Viggo byggde lyckligt i säkert åtta timmar av födelsedagen.

Föga förvånande valde Viggo att ha kalas i Lego-tema. Ett par veckor efter födelsedagen gick det av stapeln. Det var nära att det inte blev av eftersom vi sedan påsken drogs med någon form av influensa som sedan gav båda barnen öroninflammation och mig själv en kraftig bihåleinflammation. Men med hjälp av berg med kåvepenin så repade vi oss i tid. Kalaset blev jättelyckat; härlig stämning bland härliga sockerstinna barn.

Viggo planerar redan sitt 5-årskalas vilket borde betyda att han var nöjd med utfallet av årets kalas. Själv känner jag att det är rätt skönt att det är ett år kvar. 

Tumme upp- varför kan man inte ha födelsedag varje dag?

Legokalas-inbjudan

Lego-tårta. Viggo hade sett en lego-ninjatårta i flera våningar på Youtube som han beställt. Mina försök att förklara mina begränsningar möttes bara med "Du KAN mamma, jag kan hjälpa dig". Han blev nöjd trots att hans förväntningar inte kunde infrias. Legotårta som legotårta tydligen.

För den som har dålig fantasi kan jag meddela att detta är cake-pops som ska föreställa legohuvuden. Här ser ni Peters skapelse; Lego-Elvis.

Viggo dukar inför kalaset.

Lite kaosartat

Jag letar efter ett bra ord att beskriva vår tillvaro nuförtiden. Kaos ligger närmast till hands men det är ändå inte så negativt laddat. Har de senaste veckorna preppat för husförsäljning, haft husvisningar och märkt att våra felaktigt gjorda badrum (fick reda på det vid besiktningen innan annonsen skulle ut- tidigare ägare har jag inte mycket till övers för...) gjorde att folk inte vågade buda. Annonsen är alltså borttagen och vi kommer troligtvis fixa till dem innan vi lägger ut det nästa gång. Detta varvar vi med att drömma oss bort till nya huset! Snart är pappren påskrivna. Tanken är att om allt går som det ska så hyr vi en stuga (en till puck som är "flytande" så att säga...) och flyttar till Resarö efter sommaren och in i det nya under vintern. Vi har fått dagisplats redan på ett underbart dagis med "utomhuspedagogik". Viggos kompis som blir granne har fått plats på samma dagis.

Äh, vi är unga. Vi får väl andas när vi blir pensionärer.

Kom och köp!

En problematisk visdomstand fick mig att packa barnen med mig till tandläkaren igår. De var jätteduktiga (jag med för övrigt) och Viggo samlade inspiration till eftermiddagsleken. Lekstugan blev ett apotek där Liv var trogen kund. Allt kostade 15 kr så det var riktigt fyndläge.

Trevande steg...

Liksom brorsan har Liv inledningsvis inte i någon mån delat sin mors kärlek till skor. Vi har testat flera varianter utan framgång. Hon har gråtit hjärtskärande och stått fastfrusen på golvet utan att veta hur hon ska ta sig framåt. Detta har i sin tur lett till att hon alltid får sitta i vagnen ute vilket hon inte heller känt varit nåt superalternativ. Men nu har vi lyckats! Hittade ett par jättelätta skor som hon faktiskt kunde tänka sig att gå med. Stor lycka att få traska ute, känna på snö och smaka på löv. En ny värld för Gullvippan.

Det snurrar

- Varför har jag ett huvud mamma?

- Ja men du har ju hjärnan däri vet du. Som vi tittade på på bilderna.

- Men VARFÖR mamma? Eller just det... Annars ramlar den på golvet. Och tänk om jag halkar på den då. Vad tokigt det skulle va.

Precis Viggo. Det skulle faktiskt vara jättetokigt.

Grattis!

Idag är ingen vanlig dag för idag är Livisens födelsedag! 1 år, herregud vad fort det gick! Viggo bakade muffins som med lite fantasi och grädde på blev en tårta. Dans, klättring och lite Teletubbies på det så har du en lycklig tjejs födelsedagsschema. Det enda som saknas är pappan som är i USA och jobbar. Han kommer hem imorgon så till helgen blir det mer firande.
Älskade, älskade unge, det ska bli så spännande att följa dig genom många, många födelsedagar!

Sjukstuga

Här har vi haft sjukstuga idag. Nån konstig åkomma som unga fröken drog med sig från öppna förskolan. Illamående utan kräk men frossa och hängighet. "Dumma dig ballicillen!" sa min lilla Buzz Lightyear när han låg i soffan och kände sig nere idag. Men redan på eftermiddagen var det bättre och även om hans mage bara innehåller kinderägg, två glassar och 4 köttbullar så verkar ballicillen har lämnat. Tråkigt var bara att det inte blev nån knatteskutt idag. Första gången var förra veckan och Viggo har pratat om det sen dess. Sport för minstingar där de får prova på en sport i veckan. Tror det kan bli riktigt kul.

Egentid

På lördagar har jag och Viggo egentid. Pappa och Liv får vara hemma och busa bäst dom vill medan vi är på dansen. Mysigt värre att bara vara vi och då han får min odelade uppmärksamhet (sen är det en bonus att dansen faktiskt är lite högre nivå på denna terminen...). Efteråt åker vi och köper lördagsgodis. Nytt för Viggo och ett alldeles förträffligt påfund om ni frågar honom. Omsorgsfullt ska det funderas och värkas innan det slutgiltiga valet görs.

Öppna förskolan

Jag är nojig för det där med baciller och har av den anledningen hållit mig borta från öppna förskolan med Livisen, Men jag kan ju inte skydda henne mot allt så idag möttes jag och Sara upp och lät tjejerna leka av sig. Liv tyckte det var helt underbart- massor av barn, roliga leksaker och massa sång. Självförtroendet är det inget fel på, hon ställde sig direkt i mitten och drog av ett dansnummer till "Herr gurka". Lika trevligt var det för mig att få lite Sara-tid som varit en bristvara det senaste pga sjukdom och husfixande. Det var tydligt att det blev mycket för Liv för hon däckade direkt utanför dörren och har varit lite orolig i eftermiddag. Hoppas att natten ändå blir lugn.

Det där med hudfärg...

Viggo är inne i en fas där ordet varför tar allt större plats. Det går att ifrågasätta det mesta; allt från varför jag har håret uppsatt till varför man måste bajsa, Rörmokaren som var hos oss var mörkhyad och i Viggos  intervju med honom om hans arbete smög sig frågan "Varför är du brun?" in. Colman som tålmodigt besvarat alla hans frågor berättade att man var det i hans land och att vissa är vita, andra bruna och många är mittemellan. Viggo var tydligt avundsjuk på Colmans hudfärg och tittade på sin egen hand och sa "Jag är grå... och lite röd". Ja tänk om man kunde välja.

Stress

Vi bestämde oss för att försöka sälja huset redan nu för att slippa känna säljstress när inflytten i vårt nya hus börjar närma sig. Får vi ett ok bud så säljer vi, om inte så avvaktar vi till sommaren. Tidsoptimister som vi är beslöt vi oss för att få ut annonsen redan innan sportloven. En riktigt tight tidplan men fullt realistisk om bara allt gick i lås. Senaste två veckorna har därför fyllts av fixande, donande och stylande. För att krydda lite extra så passade Peter på att byta jobb (stolt så jag spricker som vanligt över hur duktig han är). Tanken var att besiktning och fotande skulle ske nu i veckan. Dagen innan planerade vi att sätta in en duschkabin. Att få tag på en seriös rörmokare med kort vasel visade sig dock vara lättare sagt än gjort men till slut kunde vi andas ut när en kille kom i måndags kväll och skulle sätta in den. Jättetrevlig kille men kanske inte skarpast då han fick för sig att borra i glasväggen och på så sätt förvandla den till splitter. Suck. Ny vägg är nu på väg men vi fick därmed skjuta på allt till mitten av mars.

Mina föräldrar har varit på besök i helgen. Himla mysigt men också väldigt praktiskt då de kunde vakta barn medan vi körde till tippen, Myrorna (lyckades rensa ur en säck med skor, sex säckar med kläder och en kartong med prylar), träffade arkitekten och och uträttade ärenden. Guld värt! Vi var också ute på tomten och visade den  och blev bjudna på god lunch efteråt. Viggo var på små moln då han fick värdefull egentid med mormor och morfar som glatt rättade sig i leken efter Viggos direktiv (morfar fick äran att agera Hulken och mormor busschaufför). Vi ser alla fram emot nästa besök!

På tomten idag står ett fritidshus som ska rivas. Peter är uppe på taket och kollar utsikten.

Viggo håller ställningarna på backen (även om besvikelsen är stor att inte få vara på taket)

Jag, Liv, mamma och pappa går tomtesyn

Från taket skymtas Trälhavet 

Mormor och Viggo leker buss och Liv vill kliva på.

Öbor

Det var ingen som direkt höjde ögonbrynen för det är ju rätt likt oss. Efter ett drygt år blev vi tomtägare. En jättefin tomt med alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Massor av barn, trevliga grannar, nära stan, säkert en bra investering. Tio poäng. Teoretiskt. För två veckor sedan lockade några vänner med oss ut till skärgården för att titta på deras nyinköpta tomt och äta lunch. När vi satte oss i bilen hade vi ingen aning om att vi var på väg till paradiset. Vi blev helt kära. Så vackert att det gör lite ont. Uppe på berget låg deras tomt med utsikt över vattnet och bredvid dem fanns en ledig granntomt. Så vi slog till, inte alls på praktiska och logiska premisser som förut utan på mycket stark magkänsla. 40 min pendling till jobb och meckigt för folk att ta sig dit (även fast man kommer dit med bil) men det är hemma. Hemma på Resarö i Vaxholm, nära natur och vatten kommer barnen få en fantastisk uppväxt och vi kommer verkligen njuta av vårt liv där. Viggo får en av bästisarna i huset bredvid och vi får finfina grannar. Så nu börjar försäljning av andra tomten och huset och husskissande. Spännande!

Hockey

I helgen har vi letat skridskor till Viggo, ett projekt som tog längre tid än planerat. Viggo ska nämligen bli hockeyproffs när han blir stor (jag undrar om den idén kommer direkt från honom...). Vet inte hur han ska hinna med det dock eftersom han även ska bli polis, brandman, astronaut och sjörövare. Det tar ju en del tid i anspråk bara att vara sjörövande polis kan man anta.
Skridskor fanns det mängder av men tydligen är det poppis bland småfotingar att åka skridskor för det var slut i Viggos storlek. "Jag behöver starkt kaffe" konstaterade Viggo när vi lämnade sportaffären. Jo jag tackar, kunde inte sagt det bättre själv. Jakten fortsätter nästa helg.

Helgen

Viggo har lekt en hel del med dagiskompisen Lilly i helgen. I lördags kom hon hit en sväng och lekte. Så kul (och ganska bekvämt om jag ska vara helt ärlig...) att de nu är så stora att de klarar sig en stund utan sina föräldrar och kan lämnas på kalas eller play dates. Och när någon kompis till Viggo är här så blir det inte mer jobb utan snarare mindre, de leker så fint tillsammans! Igår åkte vi med Lilly och hennes familj ut på Resarö och Vaxholm och åt lunch- herregud vad vackert det är där ute. Nästan så att man får lite ont i ögonen.
Ikväll är Peter iväg och jag har lite lyxig ensamtid. Liv har i och för sig tagit en hel del plats i programmet eftersom hon fortfarande har svårt med sömnen på kvällen och tidig natt. Vet inte om det är mardrömmar, separationsångest, tandont eller en kombination som gör att hon är ledsen och vill ligga i famnen.

Bortskämda

Ett litet konstaterande bara- vi är bortskämda med riktigt sjyssta föräldrar och svärföräldrar. Hur många är tex välsignade med en svärfar som sätter sig i bilen och transporterar sig själv och en reservdel 50 mil till oss för att hjälpa oss att laga värmepannan? Inte många, men vi. Viggo och Liv han också få lite mys med farfar innan han begav sig hemöver igen. Stooort tack för värmen!

Vårt hjärta

När Liv föddes hade hon ett litet smultronmärke på bröstet. Det var några vänner som uppmärksammade att det faktiskt har formen av ett hjärta. Inte så konstigt med tanke på att hon är det vackraste lilla hjärta som fötts. Älskade filur.

Apropå syskonkärlek

Viggo har dock upptäckt ett användningsområde för en lillasyster. Hon är nämligen skräpälskare. Äta små bitar mat på en tallrik? Nej. Äta små bitar av gammal mat som legat ett tag i ett hörn på golvet? Ja visst, med glädje.
När Viggo tappade middagsrester när han skulle duka bort sin tallrik igår, ropade han över axeln "Liv kan ta det!" när han lämnade köket. (Givetvis fick han och inte lillsyrran städa undan...).

Syskonkärlek

Vet inte om Viggo riktigt förstått behållningen med att ha en lillasyster. Hon är ju rätt krävande för tillfället och tar mycket av min tid. Dessutom är ju Viggo fortfarande största idolen så hon är alltid efter honom och tar hans grejer. Äter helst upp dom. Viggo har ett tålamod av guld vilket de även konstaterat på dagis där de är imponerade över hans tålamod med de yngre barnen. Ibland rinner det dock över. Häromdagen sa Viggo lite uppgivet:
"Mamma. Jag tycker inte om min lillasyster. Jag vill hämta en ny lillasyster. En som inte är så busig.".

Och det är klart att man får känna så ibland. Det är faktiskt ett hårt jobb att vara storasyskon och han sköter det med bravur.

Aj aj aj

Vi pysslar med tandsprickning här hemma. Det är Liv som jobbar mest såklart men vi andra får också jobba på rätt bra med att trösta, byta blöjor och försöka få i lite mat. På kvällarna vaknar hon efter bara någon timme och är otröstlig. Det enda som funkar är att komma upp, mysa och gnaga en stund på tandborsten. För övrigt kommer tänderna lite i konstig ordning. Näst efter nedre framtänderna är det övre hörntänderna som kommer först! Hon ser ut som en liten vampyr, om än en mycket söt sådan.

Intet ont anande...

Ibland blir det extra tydligt vilken skyddad värld barnen lever i. Viggo tittade på barnfilmen "Upp " där en gubbes fru ska begravas. Han går med nedsänkt huvud och lägger en blomma på graven.

"Varför är han så ledsen Viggo? Vet du det?"
"Ja. För han får inte vara på BR.

Ok... Ja det är ju det hemskaste Viggo vet. Men jag skyddar honom nog ett tag till mot allt hemskt därute ändå. Tids nog kommer han ju ändå att förstå att det finns barn som svälter och krig i världen.

Bästa klappen

Bästa klappen kom från svärföräldrarna. Barnvakt och middag! Ett fantastiskt roligt, mysigt och barnfritt dygn för mig och Peter på juldagen. God mat, rolig festnatt med vänner, hotellsvit, lång sovmorgon och hotellfrukost är inte helt fel. Så skönt att bara ro om varandra och slippa fundera över vem som plockar ut vagnen ur bilen eller parera mat, kiss- och sovstunder. Hade ju såklart inte gått någon nöd på barnen som fått kunglig omvårdnad av farmor och farfar.

God fortsättning!

Jul och nyår försvann på ett kick! Vi kom upp till Jämtland och svärföräldrarna två dagar innan jul. Viggo hade ju sedan november längtat som en besatt efter jul så det var ren lycka för honom (och oss såklart) att komma upp till ett riktigt julpyntat och mysigt ställe. Dagen efter kom Viggos farbror med familj. Kusin Tuva är lika gammal som Viggo och de två och hunden Sigge var oskiljaktiga hela veckan vi var där.
Det var en mycket spänd kille vi nattade dagen innan julafton. Han vågade nästan inte blunda eftersom han då riskerade att missa nissarna som kanske skulle fylla hans strumpa med paket. Viggos julafton var ett enda stort glädje- och förväntansrus. Från morgonens paketfynd till att hålla utkik efter tomten och sedan få träffa honom i egen hög person. Det gick inte att få ett enda kort på Viggo som inte var suddigt, han kunde liksom inte stå stilla! Vi vuxna var desto mer stillasittande, svårt att göra annat när man är fullproppad med så mycket godsaker som svärmor fixat! Viggo somnade bokstavligen med ett leende. "Jag ligger och tänker på mitt nya lego" svarade han när jag frågade vad han tänkte på. Jag ser fram emot kommande jular, tänk om ett par år då båda barnen längtar och väntar. Då kommer man verkligen att ryckas med!
Dagarna efter jul hälsade vi på vänner och tog det mestadels lugnt. En av höjdpunkterna var när Viggo fick åka skoter med farfar.
Nyår firade vi själva hemma i Stockholm. Det har varit och kommer bli intensivt framöver så lugn kväll hemma med god mat var perfekt. Vi skålade in ett händelserikt och galet 2013 med bubbel i trädgården.