Bland prinsessor och superhjältar

Halloween närmar sig och Viggo var idag på sitt första Halloweenkalas hos Axel. Under veckan har vi föreslagit olika kostymer för Viggo men han har ratat dem alla. "BARA Buzz Lightyear". Så det är just det han har fått vara. Världens sötaste Buzz. Vi möttes i dörren av världens sötaste Batman. Superhjätarna fick sedan sällskap av ett gäng prinsessor i rosa tyll. Sara hade bakat en massa supermumsiga Halloweenkakor och innan vi gick hem fick lyckliga barn fiska överraskningspåse ur fiskdamm. Liv snyltade också till sig lite choklad i ett oövervakat ögonblick (succe givetvis). Inte konstigt att Viggo protesterade när det var dags att åka hem.

Vildstrumpa

Älskade vildstrumpa. Efter ett par veckors träning på att ställa sig upp tog Liv idag sig an nya utmaningar. Jag tittar bort en sekund, hör ett litet glädjeskrik och hittar ungen så här. Helt plötsligt blev räckvidden ännu större. Och helt plötsligt fick jag lite mer att oroa mig för. Älskade lilla människa, vad roligt det är att lära känna dig och din fantastiska personlighet som visar sig mer och mer för varje dag,

Onsdagsutflykt

Men vad är detta för en liten gosse? Inget rosa! Får se hur många som frågar vad HAN heter idag. Tja, jag ska inte säga nåt, jag gör säkert likadant själv.

Vi är hursomhelst på väg in till stan för långpromenad med Sara och Matilda. Blev stressigt som vanligt men denna morgon pga att hela familjen försov sig! Herregud vilka barn vi har :).

Igår var en stor dag för Liv- två små gryn i nedre tandraden! Stora tjejen!

Pyssel pyssel

Hemmadag för Viggo idag. Vi drog till Panduro för att införskaffa möjänger och molijoxer (som Viggos idol Mulle Meck säger) till ett rymdskeppsbygge. Som vanligt när Viggo ska ta sig an ett projekt verkade det som att han redan när jag pitchade iden hade bilden av sitt rymdskepp solklar för sig. Det var inga frågetecken i affären om vad som behövde inhandlas. Bestämda steg. Påsen fylld med flörtkulor, piprensare, paljetter och glitter i massor. 

Två timmar tog det att ställa iordning rymdskeppet. Viggo klistrade, målade och glittrade ratt, spakar och knappar. Mina kreativa ideer var dock helt bortkastade. Förslaget om att låta en rymdgubbe flytta in bemöttes av ett blankt nej och iden att klistra paljetter på vingarna tyckte Viggo var så korkad att den bara bemöttes med tystnad. Paljetter på vingarna... Jag fick en liten kaffepaus som byggingenjören avbröt efter tio minuter med en suck och "Nää mamma, nu får vi jobba färdigt". Och det var just vad vi gjorde. Nöjd Viggo. Nöjd lillasyrra också, men jag undrar om hon kommer bjuda på en glittrig bajsblöja imorgon, eller kommer kanske korven titta på mig med ett litet plastöga? Det återstår att se men det som är säkert är att det nog slunkit ner mer än mat i den magen idag.

En vecka till...

... har gått utan att jag haft tid att skriva. Ja man kan ju ifrågasätta bloggens existensberättigande med tanke på att grejen med en blogg väl ändå är att den ska uppdateras hyfsat regelbundet. Men seglivad är den, även om jag numer mest skriver för egen del. Är väldigt värdefullt för mig att kunna gå tillbaka i tiden och se vad som hänt i barnens utveckling speciellt. Men nu när jag kämpar för att få plats med 35 timmar på ett vanligt dygn så blir dettta bortprioriterat. Så är det. Hursomhelst var det en trevlig vecka som gick. Viggo hade play date med Axel ("min Axel" som Viggo säger) i fredags. De cyklade och härjade som vanligt. Det är synd att säga att småtjejerna lekte, snarare undvek varandras närvaro så gott det gick. Men skam den som ger sig, Viggo och Axel blev ju kompisar efter ett par år av enträget ihoptussande av mig och Sara så nog ska vi lyckas med brudarna också i sinom tid.

I lördags var Viggos kompis Lilly här med sin familj på middag. Barnen hade film- och popcornmys och föräldrarna åt god middag och gott vin. Lyckat för alla parter med andra ord.

Egentid för Viggo

I lördags, efter mitt omständiga frisörbesök, var vi på husmässa. Vi hade en känsla av att Viggo inte skulle tycka att det var jätteskoj så han fick göra nåt betydligt roligare- hänga med gudmorsan. Själv, utan resten av familjen. De hade hängt i skogen med vänner till Maria som har en jämnårig dotter, grillat korv och lekt. Viggo var helt slut när vi kom hem och somnade efter att jag läst första meningen i kvällssagan. Men otroligt lycklig var han. Maria stannade på middag och vi fick även sällskap av våra eventuella nya grannar.
Husmässan resulterade för övrigt i några ytterligare kilon med huskataloger, lite ny kunskap om värmesystem och kakelugnar och lite mer förväntan och pirr i magen.

Finisar

Mormorkärlek! Hittade denna härliga bild i telefonen tagen på Livs dopdag..

Mot ljusare tider

I fredags kväll träffade jag kollegorna på en after work. Åh vad jag längtar efter att få börja jobba igen! Hade väldans trevligt men var hemma hyfsat i tid eftersom jag hade ett efterlängtat frisörbesök morgonen efter. Mitt hår ser ut att vara ett helt vanligt sådant men skenet bedrar för det är tydligen ett magiskt hår. Ett hår som som från att se ut och kännas som ett genomsnittligt svennehår, hos frissan tripplas i tjocklek. Jag har varit hos massor med olika frisörer och sedan jag var typ 10 har jag fått höra att jag har hår så det räcker till 3 pers. Vid lördagens slingning hos en ny frisör fick jag samma bemötande som vanligt. Efter 1,5 timme börjar samtalsämnena ta slut, frisören tillkallar förstärkning och efterkommande kund ombes avbokas. Efter 3 frisörers gemensamma arbete, 4,5 timmar senare är folieslingorna urtvättade och håret äntligen klippt. Alla timmar till trots så vart det inte så där jättestor skillnad. Jag är på väg att bli blond igen och då är det mycket jobb med att få bort det bruna utan att bli orange. Nu är jag därför lite ljusare brunett och nästa gång kommer jag nog klassas som blondin igen skulle jag tro. Vi får se. När jag äntligen skulle hem lade min navigator av och jag tog det idiotiska beslutet att köra på känsla. Köra på känsla?! När man inte har något som helst lokalsinne?! Det blir ungefär lika lyckat resultat som att be en döv person stämma en gitarr. Inge bra. Jag känslokörde glatt åt motsatt håll och hamnade i bilkö åt fel håll ungefär samtidigt som batteriet på telefon tog slut. Hemma en trekvart senare än beräknat men med en ny läxa lärd.

Knattedans

Viggo fick pyttelite feber igår kväll så jag var i valet och kvalet om hans skulle gå på dagis eller inte idag. I och med att onsdagar betyder utedag för Viggo vågade jag inte chansa. Han får inte under några omständigheter vara krasslig i helgen för då ska vi på hus & hem-mässan. Så istället för att få massage hemma hos Sara som var den ursprungliga planen så var jag hemma och tog det lugnt med barnen. Man märker dock att han börjar bli trött på att bara hänga med mig för han suckar och rättar när det är legobyggande och kläcker ur sig "mammaaaaaaa, inte bygga så! Då blir jag suuur på dig" (känslouttryck är det nya här hemma). Därför var det uppskattat att i eftermiddags få gå på knattedansen som vi kör på onsdagar tillsammans med två av Viggos dagiskompisar. Viggo älskar både sällskapet och dansen och blir så till sig att han fnissar redan när vi sitter i ringen, innan det har börjat. Vi får se om det här är början till ett riktigt dansintresse. Oavsett om det blir dans, gymnastik, bollsport eller en kombination senare så känns det som ett riktigt bra och roligt sätt att få koll på motoriken och kroppskontrollen. Liv har fått följa med och ligga på en filt, underhållning på första parkett för henne.

Stackars lilla huvud

En dag före dopet var det en förvånad mamma som såg en förvånad men otroligt nöjd tjej ställa sig upp för första gången. Precis som storebror är hon för nyfiken för att vänta med att se vad som finns där uppe. Koll på hur man kommer tillbaka till marknivå har hon mindre koll på så antingen skriker hon när benen blir trötta eller så kastar hon sig bakåt. Stackars lilla huvud. Med andra ord är det vad jag gör på dagarna nuförtiden; trösta och pussa på fjunigt ömmande huvud, springa och fånga upp fallande bebis eller lyssna på hur Livs frustrationsskrik när hon inte kommer upp. För att stå upp är det enda som gör henne nöjd numer. Hon har även bytt ålande mot riktigt kryp och häromdagen hade hon satt sig själv. All motorisk utveckling tror jag är orsaken till att hon numer har svårare att komma till ro när hon ska sova och vaknar oftare på natten. Lilla knyte vad fort det går.

Tjena morsan! Sitter här och kollar lite.

Det är alltså enbart såhär man hittar Liv nuförtiden. Det är jobbigt för Viggo att inte ens få ha bordet som frizon för sina leksaker längre.

Tussigt

Då var det sjukt igen. Hösten har inte börjat bra hälsomässigt; förkylningarna har avlöst varandra hos oss alla. Igår var Viggo febrig men vaknade pigg och sval i morse. Nu är febern dock tillbaks och han har bett om täcke. När man erbjuder Ballerinakex och får till svar att "nej, då kommer tandtrollen". Då är man riktigt tussig.

En fråga

Nu börjar den där frågvisa perioden som barn går igenom. Idag på lekplatsen lekte Viggo med en mörk flicka. När hennes mamma kommer säger Viggo;
- Hallå! Är du brun?!
- Ja.
- Jaha okej, jag är orange! säger Viggo, pekar på sitt ansikte och leker vidare.

Instinktivt tyckte jag att det var lite pinsamt men det var det ju faktiskt inte. Bara en helt ärlig fråga från en kille som försöker få ordning på världen i sitt huvud.

Ett litet bad

Det där med att gå på toa med mobilen i bakfickan är ingen hit kan jag meddela av egen erfarenhet. Suck vad trött man blir. Och fattig.

Livs dop

Typ 2 veckor sedan senaste inlägget tror jag. Dopförberedelser och återhämtning efter dop har varit orsaken. Ja det är ju himla lätt att tycka att "att göra-listan" ser alldeles lagom utmanande ut. När man är mitt uppe i macaronskapandet med en skrikande bebis på armen (eftersom vispandet under inga omständigheter får avstanna) så kändes det dock som att den idén gjorde sig bäst just på papper. Kan inte heller påstå att Liv visade särskilt mycket tacksamhet över min ansträngning. I och för sig borde jag ha ringt cateringfirman redan när jag hörde jag hur dumt det lät när jag entusiastiskt ropade på min treårige assistent; "Koooom Viggo, nu är det Macaronbakardags"! (ungefär lika dumt som det lät när jag högt peppade igång Viggo inför storhandling i mataffären...). På nåt mystiskt sätt så stod i alla fall allt klart till dopdagen. Oturligt nog blev min systerson Harry jättesjuk ett par dagar innan dopet så den familjen och således Livs gudmor fick stanna hemma. Jättetråkigt såklart men det till trots blev dopet jättefint och lyckat. Peters bror med familj, mormor och morfar, farmor och farfar, Maria, Sara och Matilda (Axel var tyvärr också sjuk) var med. Särskilt roligt var det att träffa barnens kusin Nora (herregud vilket charmtroll) och se Viggo och kusin Tuva leka så bra tillsammans. Liv blev också bortskämd med doppresenter även om vi tyckte att gästernas närvaro räckte gott; pengar, kläder, en pigtittare, en pall, bok, ett jättevackert halsband och på posten kom bok-presentkort från moster med familj (tack så jättemycket vad ni är gulliga!). Det blev lite tomt dagen efter dopet då alla åkte hem men hela familjen somnade ovaggad.

Lilla dopprinsessan med farmor. Vi skippade dopklänningen.

Nora och Liv. Det skiljer ett halvår på dem.

Radarparet Tuva och Viggo. Sötkorvar!

Men vad händer? P som var så avigt inställd till dopet förra gången hjälper prästen med dopvattnet?! Ja det måste vara frågan om ett mirakel. Viggo fick även han hjälpa till med att sätta igång kyrkklockorna och symbolisera barnen i predikan om Jesus och barnen. Snart ber vi nog bordsbön hemma.

Vår underbara dotter döps till Liv och får mellannamn efter Peters mormor och efter min mormor.

Viggo håller fadderbrevet åt gudmor. Han var så duktig hela dopet och stod som ett ljus. "Jag vill ha tårta sen" påminde Viggo viskande då och då. Förhandlingarnas mästare.

Buffe "Italien möter Jämtland". Jämtlandsälg blandat med italienska smaker.

Och så Liv-tårtan.