Gluntelunt

Under vår sista semestervecka passade vi på att åka till Gröna Lund. Vi har ju flertalet gånger försökt att få Viggo att våga lite mer utan nåt vidare resultat. Om man har satt honom på en sån där 5-kronors-karusell i affären så har han skrikit som om jorden är nära undergång trots att vi hoppat och gjort glada hejarop bredvid. Jag känner att det är en viktig del i hans uppfostran att få honom att i slutändan älska att åka karuseller. Ja, det och bada. Inget av det är Peters favoritsysselsättning så jag måste ju ha nån i mitt lag när det vankas sommarplanering. Badet är jag redan på god väg och nu var det alltså dags att en gång för alla driva ur fegisen ur Viggo. Vi lyckades med råge! Viggo var efter ett par timmars åkande helt såld. Han åkte allt som han fick åka och inte en tillstymmelse till tårar. Inte förrän vi skulle åka hem. Jag har aldrig hört nåt så hjärtskärande, han skrek och hulkade fram "Jag äääääälskar Gluntelunt!" som ett mantra innan han somnade. Helt slut efter att ha upplevt en av sina bästa dagar hittills i livet.