Viggo-Piggo

Jag är på väg till jobbet och håller tummarna samtidigt. Orsaken är att jag hoppas att detta på nåt mystiskt sätt ska göra att Viggo kvittrar med hoppsasteg till dagis. Sedan jul har han vägrat gå till dagis; han börjar redan hemma med att deklarera för Peter att han minsann inte ska gå, sedan får P kämpa sig igenom en morgon som går ut på att tvinga på kläder på en unge som helt plötsligt inte kan stå, tvinga in i bilen och tvinga ur bilen. Sedan följer en hejdå-procedur som får avskedet i Titanic att framstå som en komedi. Han klamrar sig fast, skriker och gråter så både snor och tårar rinner. Ingen kul start på morgonen för någon av dem alltså. Vanligtvis torkar han tårarna så fort P stängt dörren men igår hade han varit ledsen ett tag. Jag har pratat med personalen om detta och vi har tillsammans försökt hitta en orsak till att han gör på detta sätt men utan resultat. Ingen är dum mot honom på dagis (han vill ju heller inte gå hem när jag ska hämta) och inget särskilt har hänt hemma (förutom att han ska få syskon såklart men det har vi varken pratat mer eller mindre om). Om en halvtimme får jag rapport om dagens, hoppas på framsteg!