Stolt!

Viggos första huvudfoting! Det är pappa han har ritat på ritplattan för er som inte ser det. Jag målade ett huvud med en mun som Viggo sen hade kompletterat med hår, armar och ben.

Ärligt

Av alkisar och barn får man höra sanningen, eller hur var det? Morgonens sms- viggo satte huvudet på spiken.

Man vet...

... att man är gravid när man måste åka förbi hemmet på väg till dagis för att kissa.
... att man är mamma till en treåring när man efter ett dumdristigt försök att handla mat med trotsigt barn och utan vagn måste duscha för att man är så svettig.

Viggo-Piggo

Jag är på väg till jobbet och håller tummarna samtidigt. Orsaken är att jag hoppas att detta på nåt mystiskt sätt ska göra att Viggo kvittrar med hoppsasteg till dagis. Sedan jul har han vägrat gå till dagis; han börjar redan hemma med att deklarera för Peter att han minsann inte ska gå, sedan får P kämpa sig igenom en morgon som går ut på att tvinga på kläder på en unge som helt plötsligt inte kan stå, tvinga in i bilen och tvinga ur bilen. Sedan följer en hejdå-procedur som får avskedet i Titanic att framstå som en komedi. Han klamrar sig fast, skriker och gråter så både snor och tårar rinner. Ingen kul start på morgonen för någon av dem alltså. Vanligtvis torkar han tårarna så fort P stängt dörren men igår hade han varit ledsen ett tag. Jag har pratat med personalen om detta och vi har tillsammans försökt hitta en orsak till att han gör på detta sätt men utan resultat. Ingen är dum mot honom på dagis (han vill ju heller inte gå hem när jag ska hämta) och inget särskilt har hänt hemma (förutom att han ska få syskon såklart men det har vi varken pratat mer eller mindre om). Om en halvtimme får jag rapport om dagens, hoppas på framsteg!

Boandet

Som ett brev på posten så har det där boa-behovet dykt upp så här några veckor innan bebisleverans. Denna gång har det visat sig genom att jag har svårt att sitta stilla hemma, det finns så mycket att fixa. Jag plockar och plockar och har planer på alla skåp som ska organiseras om och tvättstugan ska renoveras (P såg så där trött ut när jag lade fram planerna med slutklämmen att "det fixar vi väl nu i helgen"). Tidigare i veckan bakades det bullar samtidigt som lasagnen och igår fick jag för mig att göra storkok av risgrynsgröt i brist på andra projekt. Viggo är jätteglad för det är hans favorit men jag vet inte om det var den bästa ide jag haft med tanke på att julen är slut. Jag skyller på hormonerna.

Lilla hjärta

Ultraljudet idag visade på en frisk och fin bebis som var 6 % mindre än snittet! Troligtvis berodde mina höga sf-mått på att bebis brett ut sig just när måtten togs. Underbart skönt att höra! Dessutom rådde det ingen tvekan om att det var en liten tjej därinne så nu behöver vi inte lämna tillbaka allt rosa vi köpt...
Jag bad bm försöka få till en visning av ansiktet men det gick inte eftersom hon vände bort ansiktet hela tiden. En hemlighetsfull lillskrutta, men som tur är så är det ju inte så länge kvar tills vi får se henne i verkligheten och jag längtar!

Stor tjej eller bara stor mage?

Förra veckan var jag hos barnmorskan på rutinkontroll. Gången innan konstaterade man att magen var stor (sf-måttet) men att det nog berodde på att bebis låg med huvudet uppåt. Förra veckan hade hon vänt sig men måttet var lika stort, på översta strecket i kurvan. Av den orsaken ska jag på tillväxtultraljud imorgon. Bm menade på att bebisen mår finfint och att det inte är något tecken på att hon skulle vara sjuk eller nåt men att man framför allt vill kolla hur mycket av magen som faktiskt är bebis (det kan vara fostervatten också). Om det sedan visar sig att bebisen är stor så kollar de av så att jag inte har graviditetsdiabetes (vilket är mindre troligt eftersom jag haft bra sockervärden) eller om det helt enkelt är en liten bjässe. Vi har haft några sådana bebisar i släkten så helt konstigt skulle det kanske inte vara.
Hoppas på att de inte bara mäter imorgon utan att de samtidigt kan kolla att allt annat ser bra ut och att man får sig en liten titt på ansiktet och att de kanske kan säkerställa könet igen.

 Försökte ta några bilder på storebror och magen...

 ...Viggo hade inte samma plan. Han hade tänkt äta glass och ville inte ställa upp på bild

Lille sötsure

Bästis

I söndags var Axel med fina föräldrarna Sara och Fredrik och käkade lite mat. Viggo hade sett fram emot besöket hela dagen och var helt uppspelt när Axel kom. Axel hade med sig sin bästa julklapp; blixten McQueen-duplo som Viggo fick låna i utbyte mot hans Buzz Lightyear. Killarna lekte sedan med sina "nya" leksaker hela kvällen och busade med varandra. Även om de inte ses jätteofta är det kul att se att de trivs så bra ihop; det är få barn som får låna Viggos grejer utan protester men Axel får vad han vill. Igår när P skulle köra till dagis ville Viggo åka till Axel och när vi kom hem efter dagens slut sprang han in och ropade "Axeeel! Var har du tagit vägen?!". Sötnosar.

 Lycka, killarna kör race med cykel och bil

Kram min bästis. "Pussa mig" sa Viggo men Axel var inte riktigt med på noterna, kramas räckte gott.

Sklänkling

Viggos fantasi verkar ha exploderat de senaste veckorna. Han kan inte ens äta utan att gaffeln får liv och helt plötsligt är en pappa eller mamma som ska bada i maten eller nåt. Oftast leker han familj och man ser de där vardagliga händelserna i hans lek; typ att Viggo vill inte gå hem från dagis och har en mamma eller pappa som lockar på honom eller att Sigge inte vill äta sin mat. Man får försöka hålla sig för skratt även om det är svårt när man hör sina egna tillrättavisningar komma från hans lilla mun. Mamman och pappan i Viggos lek kallar han ofta för "sklänkling", det tog ett tag innan vi förstod vad han sa men insåg sedan att det var "älskling". Pluttigt värre så det uttrycket används flitigt hemma nu.

Vår sklänkling

Jul 2011

Lite sent men ändå kommer här ett julinlägg i bilder från jul 2011 i Östersund. En väldigt fin jul!

Tomten mottogs med skräckblandad förtjusning. Viggo ville först inte öppna dörren men märkte snart att tomten var rätt okej ändå. "Fin mössa!" sa Viggo till tomten (mycket smart drag att ge tomten komplimanger för det gav utdelning) och när Peter fick paket i sin frånvaro berättade Viggo för tomten att Peter minsann var borta.

Får hjälp av mamma med de krångligaste paketen.

Och många paket blev det till lilleman. För många faktiskt. 

Och nästan alla vuxen-paket hade rim (i denna klappen låg mina fina Hunter-stövlar)

Tomten fick till och med en kram innan han skulle gå som tack för paketen.

Och så måste jag ju visa ett par bilder på Viggo och bästa kompisen Sigge. Siggo som de kallas. 

Frukost-bolibompa tillsammans.

6 långa veckor kvar...

Nä nu skiter jag i det här bebisbakandet. Det är 6 långa veckor kvar och jag vill helst börja räkna ner timmar redan nu. Obeskrivligt tröttsamt är det. Sedan i förrgår har jag lagt mig till med gravid-ischias så jag vaggar fram som en tjock gammal gumma och med samma ljudeffekter; "usch...", "aaaaj..." "ooooj...". Släng in lite allmänt ryggont, andningssvårigheter, värmevallningar och nattsömn i 2-timmarsintervaller på det. Och en massa extra kilon.
Det räcker med en motgång i form av några trotsiga "nej!" från Viggo för att jag ska börja gråta så nu har P rullat ner valen i sängen med musik och lite ensamtid.
Idag firar vi för övrigt 6 år, hoppas att den här hormonvågen blåser över snart så att man kan ha en trevligare kväll.

Simultankapacitet

Att prata relationer djupt engagerat i telefon med en tjejkompis och samtidigt hälla upp te är en dålig ide så här i efterhand. Får se hur handen ser ut om några timmar.

Nya pärlan

Idag har vi varit och hämtat min nya fina bil. Kärlek vid första ögonkastet mellan mig och lilla Polo! Den kommer att bli helt perfekt för mig och kidsen. Viggo är ju exakt som sin far och blir som allra mest exalterad när han får vara i en elektronikbutik eller bilaffär. Det var alltså väntat från vår sida att Viggo skulle vara galen av lycka men mindre väntat hos den stackars bilkillen som var i 20-någontingåldern och uppenbarligen inte hade så mycket vana av barn. När han störde Viggo i hans undersökande med ett lite trevande försök att bli kompisar höll Viggo bara upp handen och sa mycket irriterat "Inte röra!" till honom och när stackarn skulle visa tanklocket ajabajade Viggo honom med "Nej, stäng! Äckligt!". Vi tyckte såklart att han skötte sig alldeles utmärkt, det märks att han blivit en stor kille som är lätt att ta med sig och charmar de allra flesta. Men ibland skulle man önska att han som andra barn var lite blyg med nya människor i början... På samma sätt som han kan ge vem som helst en utskällning kan han lika gärna ge dem en kram. Knasunge.
           

                                     

Nya bilen

 Jag får en genomgång av bilen... men vem är i baksätet?

 ... Herr knasluva i sitt esse. Det där buset i hans ögon är inte något som bara råkade fastna på bild, det kan personalen på bilaffären intyga...

På pappas jobb

Både jag och P har semester men är inne och smygjobbar. P tog med Viggo till jobbet en sväng. Eller jobb och jobb tycker Viggo- här kan man ju blippa på datorn och slappa i soffan med tv-spel!

På väg hem

Är på väg hem från norr. Riktigt skitväder är det i Gävle med massa blötsnö. Viggo är som vanligt en drömresekompis- inga klagomål alls än så länge. Nu rör vi oss dock i snigelfart så vi får se hur länge humöret håller i sig...
Förresten så ställde både jag och Peter oss frågande till hur vi ska få plats med ett stycke syskonvagn, en till bilbarnstol och en bebis med tillbehör under nästa bilfärd. Som bilen ser ut nu får vi inte ens plats med en extra tandborste.