Hildur-jävel

När jag var liten fick jag och Maria, min närmaste barndomsvän, en symaskin tillsammans, pyssliga som vi var. Vi tyckte att den var otroligt ful och gav den vad vi tyckte var ett passande namn; Hildur. Hildur blev snabbt bytt till Hildur-jävel eftersom hon endast samarbetade ibland. På något sätt har hon ändå hängt med och klarat sig från allt från bränder till flyttar. Just nu står hon alltså hos mig även om jag och Maria har delad vårdnad. Det är inte ofta som hon får se dagens ljus, men nu står hon alltså här redo för arbete. Återstår att se på vilket humör Hildur-jävel är idag.