Jag drömmer sjukt mycket nuförtiden, vaknar på morgonen och är helt slut. Jag är grym på att prata i sömnen vilket Peter börjar bli lite trött på (det blir liksom aldrig tyst oavsett om det är natt eller dag...). När jag var liten gick jag en massa i sömnen och jag har tänkt tanken att det kanske kommer att börja hända igen. Och häromdagen var det dags. Tydligen hade jag tyst smugit upp och försiktigt kikat in i vardagsrummet där Peter satt och frågat om det var någon mer i lägenheten eller om jag fick komma in. Jag hade sedan smugit tillbaka och lagt mig.
Senare på natten hade jag börjat prata om barn-gravar (?!) Nåt är det som inte riktigt stämmer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar