En reflektion

En sak som gör mig glad i ett i övrigt ganska stelt Stockholm är de personer som skiter i vad folk tycker och gör vad de känner för. Nu tänker jag särskilt på ett fenomen som jag ser allt oftare i den tråkiga väntan på tunnelbanan- personer som lyssnar på sin ipod och lever sig in i musiken lite för mycket. Idag var det en jätteskön kille som mimade järnet till vad jag kan tänka mig var typ Usher. Han körde till och med diskreta dansmoves och wailade. Efter en lång arbetsdag muntrade det upp, mer sånt!