Borta bäst och hemma bäst

Såklart är det skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i rutiner men det är tur att inte Peter följde med för då hade jag verkligen haft ångest över att åka hem. Nä, en veckas helt fantastisk semester var det allt. På nåt sätt hamnade vi i rutiner även där. Skillnaden mot de vanliga rutinerna hemma var bara att de även innehöll glassätning och bad och för Viggos del en massa lek med bästisen Axel. Glassätningen till trots visade vågen på minus när vi kom hem. Vi bodde nämligen uppe på ett berg och för att ta oss ner till stranden krävdes en dryg halvtimmes promenad med dubbelvagn brant nedför, för att inte tala om vägen uppför (då killarna mutades med klubba för att orka gå själva). I slutet av veckan fick vi påhejning av folk som iakttagit vår aldrig sinande kämparanda. När Saras man ringde till hotellet utan att ha vårt rumsnummer krävdes det inte någon vidare utläggning från honom för att de skulle förstå vem han sökte; "Ah! The two young mommies with lots of children!". Ja, det var ju bara fyra barn men det kanske verkade vara fler. Jag skulle kunna skriva en lång novell med superlativ om resan men det orkar jag inte. Jag kan bara visa lite bilder och ge andra föräldralediga tipset att åka om man råkar ha en slant över. Sen har ju inte alla turen att som jag ha världens bästa resekompis men ändå.