Göteborg

Igår kom vi hem efter att ha varit i Göteborg i en knapp vecka. Dels jätteroligt att vara där, dels härligt att få längta hem. Vanligtvis brukar jag boka upp mig och fylla schemat lite i överkant. Denna gång ville jag se till att ha så mycket tid som möjligt med min systerson och syrran och det fick jag. Harry har hunnit bli 1,5 år och blir bara mumsigare och roligare för varje gång jag ser honom. För första gången får jag känna nackdelen med att bo i Stockholm...
Viggo lät som vanligt mormor och morfar jobba hårt med lekandet och njöt i fulla drag av varje sekund. Kanske var det därför som svartsjukan blossade upp med 100 % när Harry äntrade vad Viggo tyckte var sitt revir. Ingenting var Harrys enligt honom, han hade till och med paxat duschen. "Det är inte din dusch..." viskade syrligt han Harry stod där. Jag är säker på att de i sinom tid kommer utveckla en fantastisk vänskap så jag är inte så orolig.
Jag kände att det var dags för Viggo att lära känna sina rötter och där har vi lite kvar att jobba på känner jag. Vi åkte spårvagn ("ÄR det en buss mamma?"), lekte i Slottskogen (där vi även träffade Lisa och lilla Juni) och var på Liseberg ("Ah, Sundbyberg!" bräkte Viggo på Stockholmska). Det är bara ett par veckor kvar tills vi ses nästa gång så hejdået blev ganska lindrigt ändå.

 Viggo och morfar kör båt på Liseberg

Puss mosters älsklings-Harry!

Mormor och Viggo åkte och handlade. Viggo kom hem med ett lego-flygplan som han inte släppte mer än för att sova. 

 Mormor och lilla galenpannan

Det var svårt att få ett kort på oss alla... Viggo fick mutas med glass och matglade Harry fick ett akut blodsockerfall som fick återställas med banan.