Öbor

Det var ingen som direkt höjde ögonbrynen för det är ju rätt likt oss. Efter ett drygt år blev vi tomtägare. En jättefin tomt med alla förutsättningar att bli hur bra som helst. Massor av barn, trevliga grannar, nära stan, säkert en bra investering. Tio poäng. Teoretiskt. För två veckor sedan lockade några vänner med oss ut till skärgården för att titta på deras nyinköpta tomt och äta lunch. När vi satte oss i bilen hade vi ingen aning om att vi var på väg till paradiset. Vi blev helt kära. Så vackert att det gör lite ont. Uppe på berget låg deras tomt med utsikt över vattnet och bredvid dem fanns en ledig granntomt. Så vi slog till, inte alls på praktiska och logiska premisser som förut utan på mycket stark magkänsla. 40 min pendling till jobb och meckigt för folk att ta sig dit (även fast man kommer dit med bil) men det är hemma. Hemma på Resarö i Vaxholm, nära natur och vatten kommer barnen få en fantastisk uppväxt och vi kommer verkligen njuta av vårt liv där. Viggo får en av bästisarna i huset bredvid och vi får finfina grannar. Så nu börjar försäljning av andra tomten och huset och husskissande. Spännande!

Hockey

I helgen har vi letat skridskor till Viggo, ett projekt som tog längre tid än planerat. Viggo ska nämligen bli hockeyproffs när han blir stor (jag undrar om den idén kommer direkt från honom...). Vet inte hur han ska hinna med det dock eftersom han även ska bli polis, brandman, astronaut och sjörövare. Det tar ju en del tid i anspråk bara att vara sjörövande polis kan man anta.
Skridskor fanns det mängder av men tydligen är det poppis bland småfotingar att åka skridskor för det var slut i Viggos storlek. "Jag behöver starkt kaffe" konstaterade Viggo när vi lämnade sportaffären. Jo jag tackar, kunde inte sagt det bättre själv. Jakten fortsätter nästa helg.

Helgen

Viggo har lekt en hel del med dagiskompisen Lilly i helgen. I lördags kom hon hit en sväng och lekte. Så kul (och ganska bekvämt om jag ska vara helt ärlig...) att de nu är så stora att de klarar sig en stund utan sina föräldrar och kan lämnas på kalas eller play dates. Och när någon kompis till Viggo är här så blir det inte mer jobb utan snarare mindre, de leker så fint tillsammans! Igår åkte vi med Lilly och hennes familj ut på Resarö och Vaxholm och åt lunch- herregud vad vackert det är där ute. Nästan så att man får lite ont i ögonen.
Ikväll är Peter iväg och jag har lite lyxig ensamtid. Liv har i och för sig tagit en hel del plats i programmet eftersom hon fortfarande har svårt med sömnen på kvällen och tidig natt. Vet inte om det är mardrömmar, separationsångest, tandont eller en kombination som gör att hon är ledsen och vill ligga i famnen.

Bortskämda

Ett litet konstaterande bara- vi är bortskämda med riktigt sjyssta föräldrar och svärföräldrar. Hur många är tex välsignade med en svärfar som sätter sig i bilen och transporterar sig själv och en reservdel 50 mil till oss för att hjälpa oss att laga värmepannan? Inte många, men vi. Viggo och Liv han också få lite mys med farfar innan han begav sig hemöver igen. Stooort tack för värmen!

Vårt hjärta

När Liv föddes hade hon ett litet smultronmärke på bröstet. Det var några vänner som uppmärksammade att det faktiskt har formen av ett hjärta. Inte så konstigt med tanke på att hon är det vackraste lilla hjärta som fötts. Älskade filur.

Apropå syskonkärlek

Viggo har dock upptäckt ett användningsområde för en lillasyster. Hon är nämligen skräpälskare. Äta små bitar mat på en tallrik? Nej. Äta små bitar av gammal mat som legat ett tag i ett hörn på golvet? Ja visst, med glädje.
När Viggo tappade middagsrester när han skulle duka bort sin tallrik igår, ropade han över axeln "Liv kan ta det!" när han lämnade köket. (Givetvis fick han och inte lillsyrran städa undan...).

Syskonkärlek

Vet inte om Viggo riktigt förstått behållningen med att ha en lillasyster. Hon är ju rätt krävande för tillfället och tar mycket av min tid. Dessutom är ju Viggo fortfarande största idolen så hon är alltid efter honom och tar hans grejer. Äter helst upp dom. Viggo har ett tålamod av guld vilket de även konstaterat på dagis där de är imponerade över hans tålamod med de yngre barnen. Ibland rinner det dock över. Häromdagen sa Viggo lite uppgivet:
"Mamma. Jag tycker inte om min lillasyster. Jag vill hämta en ny lillasyster. En som inte är så busig.".

Och det är klart att man får känna så ibland. Det är faktiskt ett hårt jobb att vara storasyskon och han sköter det med bravur.

Aj aj aj

Vi pysslar med tandsprickning här hemma. Det är Liv som jobbar mest såklart men vi andra får också jobba på rätt bra med att trösta, byta blöjor och försöka få i lite mat. På kvällarna vaknar hon efter bara någon timme och är otröstlig. Det enda som funkar är att komma upp, mysa och gnaga en stund på tandborsten. För övrigt kommer tänderna lite i konstig ordning. Näst efter nedre framtänderna är det övre hörntänderna som kommer först! Hon ser ut som en liten vampyr, om än en mycket söt sådan.

Intet ont anande...

Ibland blir det extra tydligt vilken skyddad värld barnen lever i. Viggo tittade på barnfilmen "Upp " där en gubbes fru ska begravas. Han går med nedsänkt huvud och lägger en blomma på graven.

"Varför är han så ledsen Viggo? Vet du det?"
"Ja. För han får inte vara på BR.

Ok... Ja det är ju det hemskaste Viggo vet. Men jag skyddar honom nog ett tag till mot allt hemskt därute ändå. Tids nog kommer han ju ändå att förstå att det finns barn som svälter och krig i världen.

Bästa klappen

Bästa klappen kom från svärföräldrarna. Barnvakt och middag! Ett fantastiskt roligt, mysigt och barnfritt dygn för mig och Peter på juldagen. God mat, rolig festnatt med vänner, hotellsvit, lång sovmorgon och hotellfrukost är inte helt fel. Så skönt att bara ro om varandra och slippa fundera över vem som plockar ut vagnen ur bilen eller parera mat, kiss- och sovstunder. Hade ju såklart inte gått någon nöd på barnen som fått kunglig omvårdnad av farmor och farfar.

God fortsättning!

Jul och nyår försvann på ett kick! Vi kom upp till Jämtland och svärföräldrarna två dagar innan jul. Viggo hade ju sedan november längtat som en besatt efter jul så det var ren lycka för honom (och oss såklart) att komma upp till ett riktigt julpyntat och mysigt ställe. Dagen efter kom Viggos farbror med familj. Kusin Tuva är lika gammal som Viggo och de två och hunden Sigge var oskiljaktiga hela veckan vi var där.
Det var en mycket spänd kille vi nattade dagen innan julafton. Han vågade nästan inte blunda eftersom han då riskerade att missa nissarna som kanske skulle fylla hans strumpa med paket. Viggos julafton var ett enda stort glädje- och förväntansrus. Från morgonens paketfynd till att hålla utkik efter tomten och sedan få träffa honom i egen hög person. Det gick inte att få ett enda kort på Viggo som inte var suddigt, han kunde liksom inte stå stilla! Vi vuxna var desto mer stillasittande, svårt att göra annat när man är fullproppad med så mycket godsaker som svärmor fixat! Viggo somnade bokstavligen med ett leende. "Jag ligger och tänker på mitt nya lego" svarade han när jag frågade vad han tänkte på. Jag ser fram emot kommande jular, tänk om ett par år då båda barnen längtar och väntar. Då kommer man verkligen att ryckas med!
Dagarna efter jul hälsade vi på vänner och tog det mestadels lugnt. En av höjdpunkterna var när Viggo fick åka skoter med farfar.
Nyår firade vi själva hemma i Stockholm. Det har varit och kommer bli intensivt framöver så lugn kväll hemma med god mat var perfekt. Vi skålade in ett händelserikt och galet 2013 med bubbel i trädgården.