Några timmar kvar...

En kvart kvar till julafton! Ser fram emot den lite extra i år eftersom jag har en treåring som har längtat nåt extremt. Dagen har präglats av förväntan men också oro. Han har oroat sig för att tomten inte ska ha några pengar att köpa klappar för (det är ju många barn som ska få) och hur det går till när tomtenissarna smyger in på natten och lägger nåt i strumpan. Det tog lite extra tid att somna förstås men han blundade till slut med ett leende. Hoppas att hans jul blir precis så som han önskar.

Ett nytt kapitel

Nu är det klart! Vi är förväntansfulla nyblivna tomtägare efter en massa strul fram och tillbaka. Tillträde till tomten har vi i juni och då ska det byggas! Vilket hus det blir är fortfarande högst oklart och funderingar finns både på klassiskt, modernt, kataloghus eller arkitektritat. Det kommer i alla fall bli ett alldeles eget hus precis som vi vill ha det. Stooort plus är också att vi redan lärt känna våra grannar och även har fått dit några vänner till området.
När det väl är igång lär nog detta övergå till en husbyggarblogg!

Kär!

Jag är så kär att jag spricker i den här lilla människan. För varje dag blir hennes personlighet tydligare och det blir mer och mer solklart att det är ett riktigt litet guldkorn som vi fått. Hon är fortfarande ganska mammig men tack och lov har hon förstått att även pappa funkar lika bra. Och får hon bara lite tid så kan även andra få förmånen att hålla henne utan att få tinitus. Hon är också väldigt kärleksfull och pussas hela tiden. Även hennes dockor och gosedjur får pussar och kramar. Det mest fantastiska som finns i Livs värld är när hon får uppmärksamhet av Viggo. Därför hänger hon efter honom som en liten svans. Inte alltid poppis för Viggo som häromdagen sa att han ville lämna tillbaka syrran med motiveringen att hon äter hans lego. Men han har ändå tålamod av guld och har aldrig varit elak mot henne. Han bara suckar uppgivet och säger "Liiiiiiiiv..." när han försöker pussla med söndertuggade pusselbitar eller ser henne slänga favoritgrejerna i golvet.
I förrgår tog Liv sina första steg! Trevande och koncentrerat gick hon fyra steg och applåderade åt sig själv. Med rätta! Bara två dagars skillnad mot när Viggo gick. Så sött att jag blev mållös.
Fina lilla korvälskling, vad glad jag är att du finns i vår familj!

Julkänsla

Oj! Uppdatering på sin plats kanske. Det är snart jul och vi har redan hunnit fira en första sådan i Göteborg med syrran, älsklings-Harry och mina föräldrar. Traditionsenlig polkagristillverkning, julmiddag och julklappslek. Jag och barnen stannade kvar några dagar extra och åkte hem i onsdags. Under mina extradagar hann jag med en eftermiddag med Viggo, syster och Harry på Liseberg. Liv fick vara hemma och charma mormor. Kallt nåt fruktansvärt vilket ledde till ett gäng förfrusna tår men mestadels mysigt såklart! Hann också med att träffa vackra kanongravida Marie och lämna över det babynest jag gjort till hennes lilla avkomma. Sedan vi kom hem har allt kretsat kring julen. Viggo är i högsta grad medveten om vad julen innebär i år. Han har redan siktat tomten flera gånger och är därför fantastiskt samarbetsvillig. Det kan kanske hända att hans föräldrar någon gång sagt nåt om att tomten ser allt och att det kan ligga en i fatet om man inte äter som man ska. Eller inte plockar undan sina saker. Vi har haft två pysseldagar; en då Lilly var här och bakade pepparkakor och en när Axel och Matilda gjorde julgodis med Viggo. Utöver det har vi försökt krydda var och varannan dag med små julbestyr. Jag har lite svårt för att fira jul med måtta och jag känner att jag blir igångtrissad av Viggo. Det är så otroligt mysigt att se och riktigt känna hans förväntan. Nästa år lär vi nog börja med nedräkning i september.
På fredag bär det uppåt till Östersund för julfirande. Viggo har redan börjat sitt jullov. Jag hämtade honom redan efter avslutningsjullunchen och håller honom hemma imorgon för att förhoppningsvis skona honom från den magsjuka som börjat sprida sig där.

Det är ju inte alltid som allt pyssel går som man tänkt. Enda orsak till att pepparkakshuset inte slutade i soppåsen var att jag äger en limpistol och Viggos uppmuntrande "Ååååååh mamma vad fint det blir!". Ett riktigt renoveringsobjekt men ändå.