Dans och vinter

Då var det vinter då. Kallt, rått och jäkligt fast ingen snö. Jag hör att det inte är nån snö ens i Jämtland men det hoppas jag hinner komma lagom tills att vi åker upp för julfirande. Vi kör ju all in med vintern här, tar med den inomhus. Eller nja, vi brassar på så gott vi kan med eldning och element så vi håller en hyfsad temperatur. Betydligt kallare lär vi nog bli inombords när vi får elräkningen.
Trots att jag och Sara har visat prov på extrem kämparanda och uthållighet när det kommer till barnvagnspromenader ställde vi in den idag på grund av vädret och tog en lunch- och shoppingtur istället.
Efter dagis tog jag Viggo och kompisen Lilly till knattedansen. Jag och Lillys mamma tycker att det är lite väl låg nivå på danslektionerna. Jag förstår ju givetvis att jag inte kan förvänta mig att de ska träna plié och relevé men det är verkligen bara hoppsasteg med förälder i handen. Och exakt samma varje gång. Frågade lite försiktigt dansfröken om Viggo och Lilly kanske skulle kunna få flytta upp till 4-årsgruppen och få lite mer utmaning. Det blev dock av hennes blick och utläggning tydligt att jag inte riktigt förstod vikten av att de bygger upp den rätta emotionella och motoriska grunden i en termin till innan de kan gå upp ett steg. Hon tittade på mig som att jag var en sån där tävlingsmorsa som stressar sitt barn till att bli bäst. Kände mig i och för sig lite som det när jag med sänkt röst förklarade mitt ärende (jag ville ju liksom inte att de andra föräldrarna skulle höra att jag ansåg Viggo och Lilly låg lite före). Men tji fick alltså jag, de får inte "hoppa över" en termin.

Dagens (nattens) goda gärning

När temperaturen sjunker stadigt är det tur att det finns blocketsäljare som plockar upp luren halv elva på kvällen och efter bönande och bedjande säljer några element till en.

Leka Sibirien

Jaha, nu kommer kylan säger Aftonbladet! Alright säger värmepannan, tror jag passar på att gå i graven då. Vilket mys! Peter har efter en stunds eget mekande påbörjat elektriker-jakt. Suck.

Blommor och bin

Vi lånade en bok om Halvan och ambulansen på bibblan. Det visade sig att Halvans patient var en kvinna som ska föda barn i ambulansen. Särskilt bilden där bebisens navelsträng syns väckte en himla massa frågor hos Viggo. Boken har lästs fyra gånger idag och vi har tittat i albumet på när Viggo låg i min mage och första mötet på BB. Han har ställt tusen frågor, särskilt kring det här med navelsträngen och jag har svarat så pedagogiskt jag kan. Jag vet dock inte hur väl jag lyckats när jag fick höra Viggos sammanfattning;
"Okej mamma. Först så åt du upp mig, sen knackade jag och ville ut, sen åkte jag rutchkana ut från huvudet! Nja. Men det är en början.

Borta bäst och hemma bäst

Såklart är det skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i rutiner men det är tur att inte Peter följde med för då hade jag verkligen haft ångest över att åka hem. Nä, en veckas helt fantastisk semester var det allt. På nåt sätt hamnade vi i rutiner även där. Skillnaden mot de vanliga rutinerna hemma var bara att de även innehöll glassätning och bad och för Viggos del en massa lek med bästisen Axel. Glassätningen till trots visade vågen på minus när vi kom hem. Vi bodde nämligen uppe på ett berg och för att ta oss ner till stranden krävdes en dryg halvtimmes promenad med dubbelvagn brant nedför, för att inte tala om vägen uppför (då killarna mutades med klubba för att orka gå själva). I slutet av veckan fick vi påhejning av folk som iakttagit vår aldrig sinande kämparanda. När Saras man ringde till hotellet utan att ha vårt rumsnummer krävdes det inte någon vidare utläggning från honom för att de skulle förstå vem han sökte; "Ah! The two young mommies with lots of children!". Ja, det var ju bara fyra barn men det kanske verkade vara fler. Jag skulle kunna skriva en lång novell med superlativ om resan men det orkar jag inte. Jag kan bara visa lite bilder och ge andra föräldralediga tipset att åka om man råkar ha en slant över. Sen har ju inte alla turen att som jag ha världens bästa resekompis men ändå. 

Morgonjympa vid poolen

Siesta

Hur man bäst tillbringar sin föräldraledighet

Är det lagligt att ha det såhär härligt? För en vecka sedan visste vi inte ens att vi skulle åka och nu är vi i solen. Flygresan hit gick kanon utifrån förutsättningarna; tjejerna sov rätt mycket och killarna var jätteduktiga. Min migrän (som kom sig av en bilkö på väg till flygplatsen) gav sig också. Livet här är nästan lättare än hemma faktiskt. Jag och Sara påminner varandra om att vara i nuet tillfällen som när tjejerna sover, killarna bygger sandslott och vi kan njuta av solen och värmen på stranden. Viggo har fått antydan till gälar då han vägrar komma upp ur vattnet. Kort och gott är livet riktigt fint just nu! Det enda som fattas är ju våra män, synd att en sån liten detalj som jobb håller dem härifrån.

Mot sol!

Frånvaron här beror på att jag varit i Göteborg och plåstrat ett av de allra vackraste hjärtan jag vet men också ett trasigt sådant. Dels beror frånvaron på stress inför idag- jag, Sara och barnen dear till Kanarieöarna idag! En sista minuten på ett 4+ lägenhetshotell. Vi kommer med andra ord ha det grymt när vi väl lyckas ta oss dit. För på pappret är det teoretiskt möjligt att flyga ensam med 2 barn men praktiskt är det sinnessjukt. Det är ingen bonus att jag ett par timmar innan flyget går känner ett annalkande migränanfall.