Jul!

Vilken fin jul vi har haft! Viggo har varit den lyckligaste killen någonsin, uppdaterar med bilder snart. Sen bidrog snön och kylan häruppe också med den julkänsla som saknades i ett varmt och slaskigt Stockholm.
Ikväll ska jag försöka balansera min jättekropp i klackar på stan en sväng och förhoppningsvis träffa lite trevligt folk. Ligger just nu och vilar ryggen lite för att orka kvällen, men det ska nog gå bra!

Packar

Jullov! Nästan i alla fall, ska jobba lite i mellandagarna men annars blir det ledigt. I dag (nu snart om ni frågar mig) åker vi till Östersund för julfirande. Jag har varit uppe sedan en timme för att packa och har nu börjat försöka få upp killarna vilket är lättare sagt än gjort.

Smärtsamt ärligt

Brukar man inte säga att man hör sanningen från barn och fyllon? Vi tränar färger hemma och Viggo är jätteduktig, han kan nästan alla men det är lite krångligt att skilja på röd och gul. Häromdagen pekar han på mitt ansikte och säger "vit!". Jotack, det är helt sant-inte tillstymmelse till bränna där...

Förberedelserna har börjat

Jag börjar så smått inse att livet snart kommer att vändas uppochner när en liten ny person ska hitta sin plats i vår familj. Det första inköpet har gjorts, syskonvagn. Viggos bugaboo-vagn är såld och vi har istället köpt en Baby jogger City select. Vi stod i valet och kvalet om vi skulle strunta i syskonvagn och istället köpa ståbräda. Jag såg dock framför mig hur jag skulle stå förlamad på stan med en hungrig bebis på ena armen samtidigt som jag förhandlar med trotsig 3-åring som vägrar åka hem och helt plötsligt inte längre kan stå, om att ställa sig på ståbrädan. Nej tack, en vagn fick det bli.
Resterande förberedelser har jag planerat till februari då jag går på föräldraledighet. Längtar!

Vecka 31

31 fulla veckor gjorda, 9 veckor kvar! Och det är inte bara jag som blivit stor... Vid senaste besöket hos barnmorskan klämde hon på magen och sa "och här har vi nån som mår bra!". Hon ligger precis på översta strecket i normalkurvan. Jag jämförde med Viggo som sas vara en bamsing och han låg i lä jämfört med lillsyrran. Jag har förberett bm på att jag vill ha tillväxtultraljud för att säkerställa att det inte är en 5-kilos. Men samtidigt är jag såklart glad för att hon verkar må fint!

Lusse lelle

Har varit och kollat på världens finaste nisse i dagislussetåget. Det började bra, han satt på sin plats och även om
han inte klämde i för kung och fosterland i julsångerna så var han nöjd och glad. Tills att ett missförstånd förstörde allt. Han fick syn på oss och förklarade lyckligt för kompisarna att där var hans mamma och pappa. Detta ledde snabbt till en hetsig diskussion kring vems mamma det egentligen var som fanns i publiken för bänkgrannen kontrade med att det var hennes mamma som var där. Inte långt senare överröstades tonerna av Lusse lelle med Viggos gråt och vi fick hämta en ledsen nisse som dock torkade tårarna efter en lussekatt och saft.
Hade hoppats på några glada tomtekort men humöret hämtade sig aldrig riktigt och det blev mest sorgsna bilder...

Lilljul

Vid närmare eftertanke är det lite orättvist att säga att vi helt glömt bort julfirandet, förra helgen var vi faktiskt i Göteborg och firade lilljul. Vi åkte ner på fredagen, Peter åkte hem på söndagen och jag tog en mammadag så att jag och Viggo kunde stanna en dag extra. Tiden gick som vanligt alldeles för fort men jag hann med att umgås med familjen inklusive Viggos finaste lillkusin Harry ordentligt. Viggo tycker fortfarande inte att han är så där superkul och jag fick en känsla för hur det kommer bli när lillsyrran kommer. Det var några "feltramp" och ganska mycket "Neeeeeeeej, Harrrrryyyyyyy!" Å andra sidan varvade han detta med pussar och leksaksutdelning.

Viggo var lika nöjd som jag med helgen, bästa moster ställde upp och lekte dinosaurie ("´SITT Sauren!" kommenderade Viggo) och han fick övervaka polkagrisbak, pynta julgran och mysa med mormor och morfar.

Sen var det ju en bonus att man fick åka flygplan hem. Peter kunde inte hämta oss på flygplatsen utan vi tog diverse färdsätt hem. Ändå var Viggo som ett ljus, inget trots överhuvudtaget. Det var som att han förstod att det inte var läge att trotsa när morsan var i underläge från början med all packning. Fina, stora, duktiga Viggopiggo.

Viggo frågar förväntansfullt efter mormor och morfar när vi ska åka från dagis och han behöver inte väta jättelänge för troligtvis kommer de upp någongång i januari. Hoppas bara att jag slipper vänta så länge efter att få pussa på Harry för herregud vilken mumsig unge det är.

Viggo pyntar under stor koncentration

 Kusinsnack

 Finaste pojkarna

Och helt plötsligt...

... så är det mitten på december! Vad hände där? Har haft ett par späckade veckor med massor av jobb, massor av trevligheter men ingen tid till att blogga. Ingen tid till att räkna ner till jul heller. "Det är inte så många veckor kvar till jul" sa jag till P häromdagen, kollade kalendern och svimmade av chocken när jag insåg att det var mindre än 2 jobbveckor kvar. Jag som haft ambitionen att ge Viggo en fantastisk december med massa julkänsla nådde inte riktigt till stjärnorna utan hamnade i trädtopparna. Lagom till tredje advent har vi fått upp julstjärna och ljusstake och stackars barn fick börja på lucka 10 i adventskalendern. En annan nackdel med att vara ute lite i sista sekund är att mycket av julgrejerna börjar ta slut. Roffade åt mig pepparkaksformar igår till dagens pepparkaksbak men märkte vid utbakningen att det inte blev några gummor och gubbar utan dinosaurier och isbjörnar.
Ikväll ska jag ta igen missat julmys med glögg och en jul-Triceratops.

Pepparkaksdegen toppade lussekattsdegen med råge i smaktestet Viggo utförde. Men man var tvungen att smaka av halva degen innan detta kunde fastställas med säkerhet.

Man vet att man är småbarnsförälder när...

Apropå Viggos förmåga att placera grejer på smarta ställen (ett arv jag tar på mig) så hittade jag en duplokompis i en väskficka precis.

Vilken lyx!

Sedan i torsdags förra veckan har jag inte haft nån bil. Eller det har jag haft men jag har inte haft någon nyckel att köra den med. Den har varit spårlöst borta (och extranycklarna är trasiga)! Jag har letat precis överallt- i toalettskåpen, i kylskåpet (hey- jag är gravid, skulle jag ha kunnat gå direkt från bilen till kylen?). Men icke. Jag och mina ömmande fogar har därför fått köra vagn till och från dagis till Viggos glädje men inte riktigt min.
Igår gjorde jag ett sista ryck och vände uppochner på huset. När jag höll på att ge upp och teorin om att jag kanske blivit bestulen på sträckan garageuppfarten till huset började kännas rimlig öppnade jag hallgarderoben. Där, i en skovårdslåda hade någon lagt nyckeln. Kanske, kanske en kille som älskar att leka där men bara gör det i smyg eftersom han vet att han inte får...
Riktigt lyxigt att få ta bilen på morgonen!

Pappig

Igår kväll kom Peter hem. Viggo har frågat efter honom sedan han åkte och vid minsta ljud hoppfullt frågat "pappa kommer nu?". Jag har berättat för honom att pappa flyger flygplan och att han kommer hem efter si och så många dagisdagar. Lite förvånande var det därför att han när P äntligen kom hem höll honom på avstånd och ville varken kramas, pussas eller leka. P hade med sig paket; ett flygplan som lät när det flög. Viggo lekte en liten stund med det men slängde det sedan och sa nåt i stil med "pappa flygplan nej!" och så sprang han gråtandes iväg. Lillstrumpan. Ytterligare ett bevis på hur mycket Viggo ogillar att pappa är iväg var när han efter nattning kallade in P igen för att stänga in honom på sitt rum. P fick förklara att han skulle vara hemma nu och då utdelades både pussar och kramar. Pappas pojke.

Full rulle

På väg till jobbet och kämpar för att hålla mig vaken. Som jag tidigare sagt så bär jag på en mycket lugn bebis men jag är nu redo att ta tillbaka detta påstående. Igår kväll höll hon mig vaken fram till 12 innan hon och jag somnade. Men jag somnade ändå med ett leende för det är himlans mysigt.