Göteborgshelg

Är hemma i Stockholm igen efter en härlig Göteborgshelg. På fredagen var vi på 30-årskalas hos finaste Nadja. Vi var inte framme hos mina föräldrar förrän vid 20.30-tiden så det kändes lite sådär att i princip bara kasta in Viggo och åka direkt. Jag visste ändå att han skulle vara jättenöjd så fort vi åkt för direkt när vi svängde in på uppfarten frågade han förväntansfullt efter "faffa?" (både morfar och farfar är faffa). När han såg dem hoppade han upp och ner och visste inte var han skulle ta vägen av glädje.
Jag dövade mitt dåliga samvete med att ringa senare på kvällen och få det bekräftat att Viggo såklart hade varit nöjd och glad utan oss.
Festen var hur rolig som helst och vi sov kvar på hotell och tog lyxig sovmorgon. Eftersom vi saknade parvel så mycket smet vi in på BR och shoppade med oss halva Toystory-sortimentet. Han ska få lite på sin födelsedag men den bästa fick han när vi kom hem; en stor Buzz som kan prata (Viggo kallar honom dock för "lille Buzz"). Och ja, jag är mycket väl medveten om att vi blir gravt utnyttjade av Pixar som mjölkar oss på pengar...
Vi åkte hem mitt på dagen men under vår relativt korta visit hann jag också mysa på lillasysters mage. Men trots mitt bedjande vägrade hon (jag är helt övertygad om att det är en tjej därinne) att sparka så att jag fick känna.
Viggo hann också kläcka ett "Mommo" efter att under helgen härmat allt vi sagt förutom just "mormor" som mamma längtat efter att få höra.

Ordningen återställd

Efter en halvtimmes envisa frågande efter Buzz fick vi göra ett akutstopp på Ica Maxi för Buzz-köp. Tänkte köpa en kopia på den Viggo redan har och fick panik när den var slut! Det fick bli en miniversion istället som inte framkallade det vanliga leendet men iaf funkar någorlunda.

Mot Göteborg

Globetrotter-familjen är på resande fot igen, nu med sikte på Göteborg där vi ska på
30-årsskiva. Det enda som eventuellt kommer att förstöra stämningen är det faktum att Viggos ständiga följeslagare, Buzz Lightyear, var spårlöst borta när vi skulle åka så han blir kvar hemma i nån liten låda eller nåt där Viggo gömt honom.

Varmt och gott mot kallt och rått

I natt kom vi hem igen efter en supervecka. Lite brunare, lite tjockare och med mycket mer energi. Flygningen hem gick hur bra som helst förutom att det var lite försenat vilket innebar att vi inte gick och lade oss förrän 2 i natt. Viggo, vår sociala lilla familjemedlem, tröttnade fort på Toystoryunderhållningen och hittade själv nya kompisar som delade med sig av roliga leksaker och lekte jage i gången. Artig som han är skakade han även hand med alla han gick förbi och sa "hej hej". Ville de inte hälsa tillbaka stod han uppfordrande kvar med sin lilla hand i vädret och väntade på handslag innan han kunde gå vidare. Hemma är en rolig lek han gillar att kittla oss när vi låtsassover. Den fick jag vid flertalet tillfällen hindra honom från att utöva på sovande medpassagerare. Tråkmamma.
Kort resumé av resten av semesterveckan:
Toppenväder alla dagar utom en eftermiddag och eftersom vi var lite rastlösa åkte vi då in till stora turistorten Playa las Americas och shoppade, kollade på folk och åt middag. En annan dag tog vi även en minihajktur över berget till den lilla fiskebyn och strosade runt. I övrigt har vi verkligen bara tagit det lugnt, solat och badat och jag har njutit av varje sekund som jag fått mysa med min underbara familj utan telefoner som ringer och jobbmail som plingar. Lycka i Viggos ögon när vi haft vattenbus och ljumma sommarnätter på balkongen bara jag och Peter. Kommer leva länge på detta.

Lycka!

Trötta efter matkamp på restarangen

 På väg till grannbyn. Det var kul att åka ryggsäck!

 Blåsigt men varmt i Los Abrigos

 Viggo hittade en rutchbana som var lika kul efter 25 åk

  Viggos middag i Playa las Americas...

Desperation är uppfinningens moder... Åka vagn är inte kul alls i jämförelse med att springa på upptäcksfärd åt motsatt håll som oss och ropa "hejdå" tycker Viggo. MEN... ibland så måste man och om det bjuds på Toystoryfilm så kompromissar vi och det är mer ok. 

Världens goaste monster

Jag ringde sjukvårdsupplysningen idag för att få lite råd om Viggos mage (istället för att skrämma upp mig själv med att googla). Som jag misstänkte är det ingen fara så länge allmäntillståndet inte försämras. Hon frågade om Viggo var pigg och orkade leka. Orkar?! Han har mer energi än någonsin! Vi (och övriga hotellgäster) skrattar åt hans spexande; han leker flygplan, han dansar, hoppar och pladdrar oavbrutet. Förutom när det är matdags... då har han börjat trotsa nåt sjukt. Och inte pga aptit eftersom han gladeligen slänger i sig 3 kulor glass (som eg är det enda han inte får äta för magen). Bjuds det nåt annat äter han lite, sen börjar han försiktigt ösa ner på golvet för att sedan starta ett matregn över övriga stackars matgäster. Säger vi åt honom eller ve och fasa ställer mat framför honom skriker han något nytt gutturalt ljud han har uppfunnit så att alla vänder sig om. Eftersom vi nu är extra måna om att han ska få i sig mat låter vi honom göra lite som han vill. Vi serverar kakor och pommes, håller mat-teater där Buzz Lightyear hotar att äta upp hans mat (vilket jag skulle skämmas för om jag hade tid att kolla grannarnas reaktioner) och har tom haft med oss dvd:n och visat film. Han märker såklart att han har makten och uttnyttjar detta till max. Efter en måltid måste både jag och P ta siesta för vi är helt energitomma efter att ha suttit på helspänn och fångat flygande mat.
Men känslan av att vilja byta bort skruttungen varar bara några sekunder för sen är han världens roligaste och mumsigaste kille och allt är glömt.

Under bar himmel

Jag har precis avslutat ett pilatespass under bar himmel i värmen, något trevligare än gymlokalen... Avslutade med lite konditionsträning genom att springa alla trapporna ner i 200 pga nödsituation- Viggo var förtvivlad efter att ha kastat nappen från balkongen; hela hotellet kunde höra en ledsen kille skrika "bappe! bappe!!!" i panik. Jag gissar på en timme till nästa gång nappen får en flygtur.

Längtar hem

Jag längtar hem. Till snöskottning, bilar som inte startar i kylan och isgata. Här tvingas man svettas i värmen, bada en massa och bli uppassad på. Livet är tufft. Eller inte. Vi har det fantastiskt!
Det enda som lägger lite sordin på stämningen är att Viggos mage inte är helt ok ännu. Det blev jag varse på flyget i en toalett med ett skötbord stort som ett frimärke (tjänade 1 miljon uskados på det bytet). Viggo verkar trots detta vara nöjd och glad så vi är inte så oroliga.
Vädret är toppen än så länge; blå himmel och ca 23 grader. När Viggo är vaken badar vi tills han är skrynklig och när han somnat låter vi babyvakten hålla koll på honom medan vi jobbar på brännan ett par våningar ner vid poolen. Detta varvas med intag av alldeles för mycket mat och på kvällen hänger vi på balkongen och dricker drinkar. Maten förbränns genom att jaga Viggo som är på ständig upptäcksfärd och träning (imorgon är det aerobics på schemat).

Fobi

Förutom blöjbyten har vi idag hunnit fixa det mesta inför resan. Nu är det mest städning kvar, vill att det ska vara fint när vi kommer hem. Började städa men avbröts av en traumatisk upplevelse. Jag hittade en brun dammtuss på golvet men när jag tagit upp den märker jag att den till skillnad från de vanliga dammråttorna har två ögon och päls. Jag reagerade som vanligt när jag hittar ett djur inomhus (vilket jag skäms för). Jag skrek i panik, slängde stackarn instinktivt tvärs över rummet, sprang iväg och satte mig i ett hörn (något märklig reaktion kanske, reptilhjärnan som vill att jag ska ta skydd mot möjlig attack av liten brun tuss?). När Peter insåg att jag inte var döende suckade han och frågade om jag var fyra år och gav mig en snabb lektion om att bo i hus och saker man måste vänja sig vid. När han sedan närmat sig inkräktaren fick jag iaf lite medhåll om att det var en äcklig filur.
Skulle kanske behöva en dos KBT-terapi för min insektsfobi nu när vi ska bo i hus. Då kan jag ta det där med kräkfobin samtidigt så är jag fixad sen.


Jag skulle önska att jag kunde meddela att det var en råtta eller liknande som hade flyttat in. Det var en hårig fjärilslarv. Men ändå, usch.

And the pooping continues...

Jaha, då blir det vab imorgon då. Jag ska verkligen inte klaga, Viggo har hållt sig förvånansvärt frisk sedan han började på dagis. Det är bara det att det är lite dålig timing. Hade velat hinna klart en del på jobbet innan semestern men jag får väl försöka fixa en del av det hemifrån imorgon. Viggo går det ingen nöd på hur som helst, trots magproblem.  Han har mer energi än någonsin; har sprungit halva dagen och ville inte somna förrän efter 22 då han slängt nappar på sin låtsassovande mor, ropat på sin pappa, sjungit sånger och dansat runt i sängen i 1, 5 timme. Men trots det glada humöret vet jag att vi är bannlysta från dagis.

Lätt fånget, lätt förgånget?

Resan hänger på en lös tråd. Bokstavligt talat. Viggo bjöd in till bajskalas här imorse så nu spritar vi händer för glatta livet för att slippa gå samma öde till mötes. Han verkar ändå må helt ok, är pigg och glad och mumsar iaf välling så det ordnar sig nog innan tisdag. Vi gjorde det jag avskyr när andra föräldrar gör- vi låtsades som ingenting och tog Viggo till passmyndigheten för att kirra pass.
Annars har jag idag börjat packa så smått. Eller smått och smått, jag har förvarnat Peter om att det ser mörkt ut för honom att dela väska med med mig.

För övrigt känner jag mig överkörd idag, en belöning för gårdagens lunchträning. Så nu ska jag välta ner i soffan, ta ett glas vin och lyssna på musik. Min fina kollega har fixat ett blandband i modern tappning till mig, en spotifylista som jag är grymt nyfiken på.

Hejdå snön

Vi tyckte allihop att julledigheten gick för snabbt och Peter var dessutom tvungen att jobba nästan hela tiden, snön står mig upp i halsen och jag vet att både jag och Peter har en vår framför oss som kommer vara mycket intensiv. Detta gjorde att vi eskade om akutsemester och började leta resor till varmare breddgrader. Därav mitt dåliga bloggupdaterande, all ledig tid (fram till 00.30 på nätterna) har gått åt till att hänga på charterbolagens hemsidor och leta resa med avgång så snart som möjligt. Eftersom syftet med resan är att relaxa har vi frångått den vanliga principen att lägga mindre krut på hotellet och mer på själva resmålet. Istället har vi letat all inclusive på finhotell. Jag har nojat som vanligt och googlat fram att det är livsfarligt att åka i princip överallt för en liten person som Viggo och strukit de flesta förslag som kommit upp medan Peter suckat frustrerat. Mitt velande har gjort att vi idag knappt kunde hitta en enda resa eftersom allt blivit bokat. Men nu för ett par timmar sedan gjorde jag ett fynd- vi struntar i charter och åker reguljärt till Teneriffa på tisdag. Där har vi bokat 5-stjärnigt lyxhotell all inclusive som jag trots idogt googlade inte kan hitta en negativ kommentar om.
Här ska vi glassa, mysa, sola, bada, träna (det finns gym och pass), spa:a, dricka drink på balkongen när Viggo somnat och säkerligen äta upp oss ett par kilo:

Virrig

Vad är grejen? Andra dagen i rad jag glatt traskar hem med blå plastfötter från dagis och i efterhand tvingats inse att folks vänliga leenden mest troligt var hånleenden. Får skylla på att jag är en hårt arbetande småbarnsmamma som inte har tid att fundera över såna världsliga saker. Samma ursäkt som jag använder när jag för femtielfte gången kör iväg med motorvärmarkabeln i.

Vissa dagar är bättre än andra

Idag var Viggos första långdag på dagis efter att jag gått upp i tid. Jag förstår inte hur folk får till det men när jag skulle hämta Viggo vid 16.30 var det så få barn på hela dagis att de hade slagit ihop alla avdelningar. Bara ett barn från Viggos avdelning på 15 var kvar. Som om jag inte hade dåligt samvete från början... Jaja, Viggo var nöjd och glad och det är ju huvudsaken.
När vi kom hem var Peter redan hemma, han hade åkt hem tidigare för att jag skulle få åka och träna. Efter ett superroligt dans step-pass åkte jag hem till dukat bord där Peter hade fixat godaste maten jag ätit på länge. Viggo var på bushumör och bjöd på förstklassig underhållning tills att han somnade på 2 sekunder. Kvällen avslutades vi med smoothies i bubbelbadet. Vissa dagar är som sagt bättre än andra.

Säg hej till Buzz!

Ibland tror jag att Viggo är en bebis som bara tycker det är kul att leka med klossar och banka på saker. Peter tror ibland att Viggo är 6 år och tex skulle älska hans gamla Heman-filmer. Sanningen ligger väl någonstans däremellan. När vi skulle köpa julklappar ville Peter köpa en Toystory-gubbe (V älskar toystory-filmerna). Jag menade på att han inte leker med gubbar utan ville köpa ett brio-tåg. Vi gjorde en kompromiss och köpte Toystory-duplo. Direkt när Viggo öppnade paketet tvingades jag se mig besegrad; Viggo tog upp Buzz Lightyear i duploversion och det var kärlek från första ögonkastet. Inget annat fick någon uppmärksamhet. Nu är Buzz en del av familjen; Viggo matar honom, bäddar ner honom, pussar på honom och flyger med honom. Direkt när han vaknar frågar han efter honom.

I skolbänken

Peter ska lämna hemtenta imorgon om organisation och affärsmodeller och jag som ofta längtar efter att plugga och skriva uppsats har svårt att låta bli att hjälpa till... Som tur är verkar det vara uppskattat!

Besök

Årets första arbetsvecka är avklarad och det har varit en mycket trevlig sådan. Trots att jag gått upp i arbetstid till 90 % nu så blev det mjukstart med helgdagar och allt. I torsdags kom Viggos mormor och morfar (eller faffa och mamma som Viggo kallar dem). Som vanligt passade vi på att smita iväg på kvällen och träffade Sara och Fredrik för middag på Berns asiatiska, underbart som vanligt. Eftersom Viggo koncentrerar sig mest på mig och Peter när vi är hemma var det uppskattat från mina föräldrar att vi på fredagen lät dem vara ensamma med lillmannen medan vi jobbade. Viggo hade fjäskat och varit så mumsig som bara han kan vara hela dagen så båda morföräldrarna hade svårt att sluta bedyra sin kärlek till den lilla varelsen. Och det kan jag såklart förstå!
Nu har de åkt hem så nu är vi ensamma hemma igen. Vi ska försöka lägga Viggo men han har under ledigheten vänt lite på dygnet så när man börjar prata om godnatt-stund så skakar han bara på huvudet, säger "neeeeej, leka".

Viggo jobbar

Dagis är stängt och både mitt och P:s jobb kallar. Då får Viggo hjälpa sin pappa på jobbet. Nu när jag kommer dit har han i princip jobbat heldag och varit nöjd med det. Han har stolt gett mig en rundtur på sin nya arbetsplats och verkar inte särskilt sugen på att åka hem.

Panik

Nu är vi på väg hem till Stockholm. Känns tråkigt men lite skönt också att komma tillbaka i rutinerna. Dock har vi lite av en paniksituation; Viggos favvo-film, vår räddning under bilresorna, har slutat funka. Likaså back-up filmerna. Som tur är fick vi med "postis-Per" från farmor och farfar men den har inte samma lugnande inverkan på Viggo som de andra. Och jag själv börjar bli hjärntvättad av det uber-käcka ledmotivet, ni som har småttingar- tänk er 6 timmar med "postis-Per nynnar glatt när han kör till byn med sin katt" spelandes på repeat. Ja han är helt klart ensam om att nynna glatt i den här bilen för tillfället.