Jag är så kär att jag spricker i den här lilla människan. För varje dag blir hennes personlighet tydligare och det blir mer och mer solklart att det är ett riktigt litet guldkorn som vi fått. Hon är fortfarande ganska mammig men tack och lov har hon förstått att även pappa funkar lika bra. Och får hon bara lite tid så kan även andra få förmånen att hålla henne utan att få tinitus. Hon är också väldigt kärleksfull och pussas hela tiden. Även hennes dockor och gosedjur får pussar och kramar. Det mest fantastiska som finns i Livs värld är när hon får uppmärksamhet av Viggo. Därför hänger hon efter honom som en liten svans. Inte alltid poppis för Viggo som häromdagen sa att han ville lämna tillbaka syrran med motiveringen att hon äter hans lego. Men han har ändå tålamod av guld och har aldrig varit elak mot henne. Han bara suckar uppgivet och säger "Liiiiiiiiv..." när han försöker pussla med söndertuggade pusselbitar eller ser henne slänga favoritgrejerna i golvet.
I förrgår tog Liv sina första steg! Trevande och koncentrerat gick hon fyra steg och applåderade åt sig själv. Med rätta! Bara två dagars skillnad mot när Viggo gick. Så sött att jag blev mållös.
Fina lilla korvälskling, vad glad jag är att du finns i vår familj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar