Kusinträff

Resan till Skåne gick hur bra som helst och Viggo var jätteduktig och höll humöret uppe större delen av tiden (när han fick nog fick vi som vanligt stanna och låta honom knappa på instrumentbrädan en stund). Väl framme var det helt underbart att få träffa det lilla tillskottet Tuva som nu är två månader (och Stefan, Jonna och Ann-Christin också såklart). En underbart vacker och god liten donna som jag njöt av att få hålla. Det var längesen som man fick ha Viggo i famnen och pussa honom obehindrat utan vilda protester. Viggo tycker att hon är sådär underhållande. Det som är intressant är att pilla på hennes ögon eller mata henne med sked och då är det ju alltid någon som är där och avbryter ;)

Viggo hade fullt med spring i brallan efter att ha suttit stilla så länge och hade ett helt hus att utforska så det var fullt upp på kvällen. I all iver lyckades han dock slå sig riktigt otäckt. Tyvärr har vi ju fått vänja oss vid att han gör en och annan vurpa och han brukar inte bry sig nämnvärt utan repar sig snabbt, men denna gång var det annorlunda. Han ramlade in i ett stålhandtag med vass kant (som vi missat att säkra) och slog upp panna, ögonbryn, näsa och mun. Det är en underdrift att säga att mitt hjärta slog i 200 när jag såg att han blödde ur munnen och var helt otröstlig. Ett tag trodde vi att han slagit ut delar av sin nya framtand men som tur är klarade sig tänderna. Jag ska ringa tandläkaren till veckan och höra om de kan göra en kontroll för säkerhets skull. Idag är han som vanligt men han ser ut som om han gått en boxningsmatch. Lilla hjärtat, varför kan du inte ta det lite lugnt?

Älskade bus-luva